Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finlands återvinnande och betryggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag får hjälp hos hofmästaren af Preussen eller härmästaren
af Lifland och igenom deras land till Viborg att undsätta
dem, så att jag icke skall blifva ordlös och ärelös efter sådan
tillsägelse. Och eders nåde må oförtöfvadt skrifva mig till,
hvad hjälp eders nåde mig och dem kan göra och på hvad
tid. Då vill jag själf möta sådan hjälp och folk i Lifland
och följa dem in i Finland att slå eder nådes fiender ut igen,
eller det skall kosta min hals. Finland är den bästa del till
ränta af Sverige. Jag hafver ock tillskrifvit storfursten af
Ryssland om hjälp och tröst emot eder nådes fiender, de svenske,
och hafver nu underhandlat med hans sändebud Jakob
Johannis. — Jag beder ödmjukligen, att eders nåd utan
försummelse skrifver och förmanar storfursten att göra mig och
eders nådes folk i Finland hjälp och bistånd, som nu störst
makt påligger, desslikes ock förskrifva till härmästaren af
Lifland.»
Försöken att uppvigla Ryssland till fientligheter vid
finska gränsen medförde under rikets dåvarande brydsamma
ställning en stor fara. Genom en 1517 med Danmark
ingången traktat hade den ryske storfursten Vasili förbundit sig
att i förening med nämnda rike angripa Sverige. Till all
lycka hade emellertid något fredsbrott med Ryssland ej
kommit till stånd, emedan storfursten var invecklad i jämna
stridigheter med polacker och tatarer samt därför ej fann rådligt
att ytterligare dela sina stridskrafter. Som han fortfarande
visade sig obenägen till fredsbrott, kunde en öfverenskommelse
med honom i godo lättare komma till stånd. Vid slutet af
år 1523 afsändes därför till Novgorod en beskickning, i spetsen
för hvilken stod Erik Fleming. Där afslöts den 3 april 1524
en traktat, genom hvilken det 1510 afslutna stilleståndet
bekräftades. Dessutom öfverenskoms, att en rysk beskickning
med det snaraste skulle afgå till Stockholm för att mottaga
konung Gustafs stadfästelse af fördraget. Finland blef
sålunda för den närmaste framtiden tryggadt mot vidare
öfverfall från den ryska sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
