Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Malmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på förhand hemliga bud till herr Thure och läto honom förstå,
att han genom att förfäkta de svenska krafven äfventyrade att
mista sina gods i Danmark och »den smörränta han hade att
uppbära i Norge»; genom detta vädjande till egennyttan
lyckades de att »stoppa munnen till» på herr Thure. I Malmö
infunno sig äfven 11 hanseatiska sändebud från olika städer
för att tillhandagå som medlare. Kort före den 1 september
möttes de båda konungarne i Peterskyrkan. Konung Fredrik
tog först till orda och framhöll huru angeläget det vore att
bevara vänskapen, då man ännu af Kristian kunde befara
onda anslag. I sitt svar förklarade Gustaf, att han städse
skulle finnas beredvillig till en öfverenskommelse i godo.
Sedan den inledande hälsningen i kyrkan försiggått, torde
de församlade hafva begifvit sig till rådhuset och där låtit
förhandlingarne taga sin början. Konung Fredrik, som äfven nu
först tog till orda, framställde genast sina anspråk på företräde
och öfverhöghet. Han ville ej, sade han, yrka någon ändring i
det regeringssätt, som upprättats; men till endräktens
bevarande borde den svenske konungen enligt gammal häfd
erkänna den danske som en öfverherre och beskyddare; sålunda
skulle sambandet mellan nordens riken, äfven under skilda
regeringar, alltjämt bevaras. Härtill svarade Gustaf helt sträft
och kort, att han blifvit rättmätigt vald till Sveriges
själfständige konung samt väl ville vara den danske konungens
vän, men ej dennes undersåte. Detta framfördes med sådan
bestämdhet, att från danska sidan allt tal om öfverhöghet
upphörde.
Man upptog nu till behandling frågan om Gotland. Från
danska sidan anfördes, att ön visserligen i äldre tider tillhört
Sverige, men genom köp tillfallit Danmark, då drottning
Margareta igenlöst den från tyska riddarorden, hos hvilken den
af konung Albrekt pantsatts; öns invånare visste ock ej
annat af, än att de voro danska undersåtar. Härpå skulle nu
Thure Jönsson svara, men kom sig ej för därmed, utan hostade
och stammade så mycket, att man ej kunde blifva klok på
hvad han ville säga. Laurentius Andreæ tog då fogligt till
orda och efter denne, med större eftertryck, konung Gustaf
själf. De visade, att Gotland i Sveriges gamla lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
