Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 130 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Malmö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

städerna som nordens skiljedomare, var Gustaf allt annat än
belåten. Hans harm vände sig i synnerhet mot Lybeck, som
med löften och förespeglingar inledt honom i det lika
kostsamma som fruktlösa företaget mot Gotland, men vid
slutuppgörelsen lämnade honom i sticket. Då han gick hem från
rådhuset, fick han på gatan se det lybska sändebudet
Herman Israel, med hvilken han från början förhandlat om nämnda
företag. I vredesmod kastade han sig öfver denne med bittra
förebråelser öfver de svikna löftena och utropade, häftigt
uppbragt: »Du skall en gång få skam därför,
du arge förrädare.» Han drog därvid sin
värja och skulle tvifvelsutan därmed gifvit
lybeckaren ett hugg, om ej Laurentius Andreæ
och hans andra följesmän lyckats afstyra det.
Herman Israel »gret och flepade» som ett
barn samt sade sig ej kunna råda för sina
lybska herrar, hvilka ej bättre hållit de löften
honom tillsagts att gifva.

Gustaf Vasas värja.

Trots den till Sverige lämnade gisslan lär
Gustaf i Malmö icke funnit sin personliga
säkerhet fullt betryggad. Tillfället att genom
hans tillfångatagande ånyo bringa Sverige i
trångmål och framtvinga dess underkastelse
synes på den danska sidan hafva känts
frestande »och kan ingen veta», säger krönikan,
»hvad i den motton skett hade, hvar icke
den högborne och dygdefulle herren konung
Fredrik hade vändt all ting till godo,
betagandes och förhindrandes allt tillfälle, där någon fejd eller
oenighet kunde sig af tilldraga.» Från Malmö drog Gustaf
skyndsamt in öfver den svenska gränsen och »lofvade, att han
aldrig därefter ville stiga därutom, så länge han lefde; hvilket
ock så skedde».

I enlighet med den i Malmö ingångna
öfverenskommelsen utrymdes Gotland kort därefter af de svenska
belägringstrupperna. Men Norrby stannade ännu en tid kvar och
behöll Visborgs slott, troligen emedan han ej tyckte om det
öfver honom i Malmö fattade beslutet. I början inställde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>