Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska kyrkan före reformationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med kyrkans medel uppehållits, förföll i följd af den lidna
sköflingen. Lärdom efter den tidens art fanns emellertid hos de
12 kanikerna, hvilka jämte ärkedjäknen sutto i domkapitlet
och tillika varit eller voro högskolelärare. Bland dem framstodo
Peder Galle, som var väl bevandrad i skolastikens lärdom och
öfvad i ordstrider, samt Henrik Sledorm, som varit konungens
lärare och framdeles blef hans kansler. Den lärde och
världserfarne Johannes Magni var redan utsedd till ärkebiskop,
och dennes broder, den ej mindre rikt utrustade Olavus Magni,
ingick i domkapitlet. Båda voro framstående skriftställare
och bildade i humanismens skola; den äldre brodern hade vid
Löwens universitet jämte Erasmus varit lärjunge af den
blifvande påfven Hadrianus. Var sålunda Uppsala
ärkebiskopssäte jämförelsevis väl försedt med andliga krafter, så saknade
kyrkan ännu ej rika timliga håfvor. I jordagods och däraf
härflytande inkomster gaf detta biskopssäte föga efter för
Linköpings.
De öfriga stiften voro i bedröfligt tillstånd och saknade
till största delen erkända stiftsherdar. Strängnäs hade haft
en blomstringstid under Sturarne, då den kraftfulle och
verksamme Konrad Rogge var dess biskop. Han hade
återuppbyggt den nedbrunna domkyrkan, prydt henne med vackra
konstverk samt försett henne med ett dyrbart bibliotek. Han
sörjde nitiskt för skolorna, sådana de den tiden voro, och
med den påföljd att Strängnäs under en snart kommande tid
visade sig gå i spetsen för den svenska reformationsrörelsen.
I Strängnäs, Västerås och Skara voro biskopar valda, men
ej af påfven bekräftade. De båda sistnämnda stiften hade
under krigsoroligheterna mycket lidit och klagade öfver sin
fattigdom. Biskopen i Strängnäs hade både bredvid
domkyrkan ett palats, i hvilket riksmötet 1523 hölls, samt
utanför staden Tynnelsö slott, som Gustaf efter dess eröfring
någon tid innehaft, men sedan återlämnade. Västerås
domkyrka hade jämte en stor del af staden blifvit lågornas rof;
till hennes återuppbyggande anvisade Gustaf biskopstionden,
hvilken fråndömdes den då ännu lefvande biskop Otto. Växjö
stift ansågs som det minsta, fattigaste och hårdast medfarna.
Den gamle biskop Ingemar lefde ännu; han afled först 1530.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
