Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 145 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska kyrkan före reformationen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måtte också mötet hafva hållits med de danska och
lybeckska sändebuden. Emellertid visade sig redan närmast före
reformationen, att klosterväsendets tid började vara förbi.
Gåfvorna inflöto nämligen ej så rikligt som tillförene, och
klosterinvånarnes antal var i märkbart aftagande.

Monstrans (ur Hildebrand, Sv. konsten under Medeltiden).

Kyrkornas och klostrens egendomar brukades af
»landbönder», som innehade dem på lifstid, son efter far, och för
brukandet erlade en måttlig afgift i spannmål eller andra
lifsmedel; arrende på begränsad tid kände man ej till. Med
mera stränghet torde man uttagit tionden, hvilken afräknades
vid själfva sädesbärgningen. Ganska
betydlig var kyrkornas och klostrens
lösägendom, i synnerhet deras silfver, som
utgjordes af kalkar, relikskrin, monstranser
(för nattvardsbrödets utställning) och annat
till gudstjänsten hörande.

I sitt aftal med biskop Brask 1521
förband sig Gustaf »att stadfästa, försvara
och beskärma alla den heliga kyrkans
privilegier, personer och ägodelar efter sin
makt och så länge han lefde». Det hindrade
ej, att han i de stift, som stodo lediga,
synnerligen i ärkestiftet, något bättre kände
sig för. Han uppmanade 1522 dettas
domkapitel att utse två män, som tillika med en af
riksföreståndaren utsedd fingo uppbära all
biskopssätets ränta och för
riksföreståndaren redovisa den, till lindring af »den tunga,
som gäller så väl Uppsala stifts kyrkor
och klerkeri som andra andliga och
världsliga män i Sverige»; därmed vore ej
meningen att göra kyrkan något förfång, utan
det skedde, på det kyrkan »måtte värnad och försvarad blifva».
Då han sedan under rådande betryck äskade bidrag af kyrkor
och kloster, vare sig som lån eller som gåfva, ville han ej
hafva det ansedt som öfvergrepp; han följde föredömen, som
förut under liknande förhållanden gifvits mer än en gång.
Sålunda upptogs (1522) af de kyrkliga stiftelserna en gärd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>