Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre Strängnäsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benämningar svara mot de svenska namnen Olof och Lars
Petersson, voro söner af en välbärgad smed i Örebro. Sin
förberedande undervisning erhöllo de sannolikt i en därstädes
grundad stadsskola samt besökte måhända en af de goda
klosterskolorna i Strängnäs, där de började sina prästerliga
studier. Tretton år gammal inskrefs Olavus (1510) vid skolan
och universitet i Uppsala, dit hans två år yngre broder väl
sedermera följde honom. De blefvo där lärjungar af Peder
Galle och Henrik Sledorm samt kunna under någon tid hafva
varit skolkamrater med Gustaf Vasa.
Från Uppsala, där »studium generale» mer och mer
förföll, sändes Olavus Petri för att fortsätta sina studier till
universitetet i Leipzig, där han i april 1516 var inskrifven.
Tidigt måtte han känt sig dragen till Martin Luther, hvars
föreläsningar vid det närbelägna universitetet i Wittenberg väckte
ett så stort uppseende. Han begaf sig nämligen snart dit och
var redan på hösten 1516 inskrifven vid Wittenbergs
högskola, där han med varm hängifvenhet slöt sig till Luther.
Han kan hafva varit med, då Luther uppslog sina 95 satser
på kyrkodörren i Wittenberg, och lär hafva medföljt på dennes
visitationsresor. I slutet af år 1518 lämnade han Wittenberg,
sedan han där blifvit promoverad till magister. Återkommen
till Sverige, anställdes han som kansler hos biskop Mathias i
Strängnäs och skickades af honom sedermera en gång till
Stockholm för att förmå staden att gifva sig åt konung
Kristian; i sällskap med biskopen reste han till Stockholm vid
Kristians kröning och var då ögonvittne till blodbadet, hvilket
han sedan åskådligt skildrat i sin krönika. Det berättas, att
han, då biskop Mathias’ hufvud föll, häftigt utropat: »O,
det var en gräslig gärning» samt att han då insläpats på
spetsgården och varit nära att själf därvid få sätta lifvet till.
I Strängnäs hade han haft godt tillfälle att studera
häfdagömmorna och utbildade sig sålunda till historieskrifvare. Sina
reformationsvänliga tänkesätt hade han, medan biskop Mathias
lefde, ej haft lust eller tillfälle att låta framträda, men han
gaf så mycket starkare luft åt dem efter biskopens död. Han
blef då i sitt uppträdande den svenska reformationsrörelsens
Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
