Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre Strängnäsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den yngre brodern, Laurentius Petri, omtalas ej mycket
vid denna tid, men gjorde sig så mycket mera bemärkt
sedermera. I motsats mot den tilltagsne och viljekraftige Olavus,
var han vek och saktmodig samt gick stilla i sin äldre broders
spår. Sannolikt har äfven han tillbragt någon tid i
Wittenberg, men han hade längre kvardröjt i Uppsala och begaf
sig efter hemkomsten snart nog dit tillbaka. Han var en fridens
man, som med undervisning och efterdöme uppbyggde den
nya kyrkan, då Olavus med stormande kämpakraft nedref den
gamla. I lära och ordasätt sökte Laurentius troget bilda sig
efter Luther, men i sinnesart tedde han sig som den svenska
reformationsrörelsens Melanchton.
Under året 1521, då den yttre befrielsekampen som bäst
pågick, syntes de båda bröderna göra sig redo till en kamp
för frigörelse äfven på det andliga området. Deras fader,
smeden Peder Olofsson i Örebro, hade aflidit, och hans båda
söner begåfvo sig då till det gamla föräldrahemmet för att
ombesörja begrafningen. Det befanns, att fadern för sin själs
salighet testamenterat en åkerlycka till det närbelägna klostret,
och munkarne infunno sig därför i afsikt att läsa en
själamässa. De båda sönerna fylldes med harm öfver detta
bländverk och ville genast afvisa dem, till stor sorg för den fromma,
men enfaldiga modern. »Icke trodde jag», klagade hon, »när
jag med smärta födde eder till denna världen, eller när jag
och eder fader med bekymmer och stor kostnad beredde eder
lärd undervisning, att af eder skulle blifva gudlösa människor,
de där tala smädligen mot den helige påfven och mot mässan».
Då inföll Olavus: »Hvad tanken I väl, när I hören den
latinska mässan?» — »Icke förstår jag», svarade modern fromt,
»de helige männens språk; men när jag hör dem, beder jag
andäktigt, att Gud må låta deras bön sig väl behaga, och
jag tviflar intet, att han ju så äfven gör». Sönerna fingo
emellertid den gången råda, drefvo bort munkarne och
tröstade modern, så godt sig göra lät. Berättelsen om detta
uppträde är emellertid föga bestyrkt.
Sedan Olavus efter biskop Mathias’ död blifvit ledig från
sina kanslersbestyr, började han för de unga korprästerna i
Strängnäs föreläsa öfver det gamla och nya testamentet samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
