Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre Strängnäsmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram, och »ej mycket skälla uppå någon, hvarken påfven eller
biskopar, ty det oförståndiga folket blefve strax däraf
förargadt och sade, att de predikade en ny tro».
Julhelgen tillbragte Gustaf i Uppsala. Krönikan berättar,
att han där skulle hafva låtit Olavus Petri till försvar för
den reformerade läran hålla en disputation mot doktor Peder
Galle. Denna disputation har emellertid ej kommit till stånd,
om den än redan då varit påtänkt. I stället hade Olavus på
helt annat håll väckt förargelse hos motpartiet och måst uppträda
till sitt försvar. Tvärt emot den katolska kyrkolagens
stadgande, att präster skulle lefva ogifta, hade han (febr. 1525)
trädt i äktenskap med en jungfru Kristina, hvilken lär varit
en dotter af Mikael Langerben. Biskop Brask uppmanade då
konungen att »hjälpa detta till rätta» och behörigen näpsa
mäster Olof. Gustaf svarade fogligt, men afvisande. »Strax»,
skref han, »vi fingo eder skrifvelse, hade vi honom för oss,
undervisande honom de skäl därutinnan voro och begärandes
veta, huru han den gärning emot gamla sedvänjor försvara
ville. Gaf han oss för svar, att han det väl så med Guds
lag försvara ville, att därom icke nöd eller fel vara skall inför
rättfärdiga domare, som besinna kunna, om Guds lag icke
bör gå före alla människors lag. Efter sådana hans svar,
att han villig är att svara därom till rätta, kunna vi honom
det icke förvägra. Dock, efter vi höra, att utrikes ske nu
många sådana giftermål, förmoda vi, att här blifver väl med
tiden omhandladt, hvad lofligt eller olofligt är, där vi ock
någon rättelse efter taga må här i riket.» Själf sände Olavus
dessutom till Brask en försvarsskrift, med hvilken denne
naturligtvis kände sig föga belåten, men någon rättegång blef
det ej af. Till biskopen skref konungen sedermera skarpt:
»För äktenskaps skull, det Gud icke förbudit, är man i bann;
men bland eder, kyrkans personer, är man för hordom,
jungfrukränkning och andra flera slemheter, som Gud förbudit,
icke i bann efter påfvens lag; för hvilka styckens skull vi
hört denna lag utrikes vara mycket föraktad.»
I sitt kanslers värf visade sig Laurentius Andreæ vara den
nya rörelsens man och uttalade sig som sådan alltmer
afgjordt. Till Vadstena klosterkonvent, som beklagat sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
