- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
160

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf och biskoparne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmogen skulle betungas med nya utlagor, hvilket icke heller
befanns rådligt. Därför beslöts, att till krigsfolkets uppehälle
skulle indragas och användas hela kyrkotionden för det året
med undantag af den del, som användts till inköp af vax, vin
och oblater för gudstjänstens räkning. Hittills hade konungen
förhandlat mest med prelaterna själfva. Nu afgjorde för första
gången ett möte af världsliga män uppoffringar, och dessa rätt
stora, hvilka skulle af kyrkor och kloster utkräfvas. Följande
året indrogos till kronan två tredjedelar af tionden, och dessa
bibehöllos sedan allt framgent. I »kronotionden» erhöll
statsverket sålunda en fast inkomst, hvilken sedermera, ökad med
andra tillskott, fick naturen af grundskatt.

Redan på herremötet i Vadstena föregående år hade
konungen föreslagit, att »borgläger» för ryttarne skulle upprättas
och underhållas i klostren, som »nog ränta hade, men ganska
få bröder». Mötet fann då emellertid icke tillrådligt, att
»någon förvandling skedde mot deras vilja, som klostren sig till
själagagn funderat hade». I stället yrkades, att genom
biskoparnes försorg en bättre ordning måtte i klostren införas,
hvaraf riket skulle »hafva mera gagn och mindre förtal än af
dessa borgaläger, som i gamla fördrag voro platt afdömda».
Icke desto mindre tog sig konungen för att hänvisa krigsfolk
och hästar till underhåll flerestädes i klostren. Till biskop
Brask, som beklagat sig däröfver, svarade han: »Då I skrifven,
att vår fordran är i strid mot kyrkans rätt och den lag vi
besvurit hafva, veten I väl, att nöd bryter lag, ej allenast
människors utan understundom äfven Guds lag. Vore vi icke
därtill nödde, ville vi sannerligen icke hvarken detta eller något
annat, som ovant är, begära.» För denna åtgärd, hvars
olaglighet han sålunda själf i början medgaf, fick han sedermera
ett bättre stöd genom Stockholmsmötets större medgörlighet.
Då det invändes, att krigsfolkets inkvartering vore till hinder
för Guds tjänande, svarade han, att sådant vore sant, om Guds
tjänande bestode däri, att »man födde en hop skrymtare och
en stor part i ett lösaktigt lefverne; eller om det icke vore
Guds tjänande att taga det allmänna bästa i akt och tillse
rikets försvar».

Under sådana förhållanden var någon synnerlig belåtenhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free