Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 163 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berndt von Mehlens förräderi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stor häftighet, men besättningen försvarade sig med ursinnig
kraft; äfven kvinnorna på slottet deltogo däri och vräkte ned
stora stenar på de anstormande, hvilka efter fåfänga
ansträngningar slutligen med stor förlust måste draga sig tillbaka.

Gustaf Vasas rustning.

Konungen blef utom sig af
vrede och tilltalade knektarne med
hårda ord för deras klenmodighet.
Han kastade därvid af sig manteln,
iklädde sig hjälm och harnesk samt
beredde sig att själf föra dem till
strids under en ny stormning.
Knektarne och deras befälhafvare
bådo då enträget konungen att ej
blottställa sitt eget lif; de lofvade
att bemäktiga sig slottet eller stupa
utanför dess murar. Anfallet
företogs med den yttersta häftighet
och ansträngning, men försvaret
var ej mindre kraftigt än förra
gången. Manfallet blef också
mycket stort å ömse sidor. De tappre
anförarne Peder Fredag och Jon
Pederson, hvilka från början
deltagit i befrielsekrigets kamp,
stupade här i dess sista efterspel, och
med dem föll nästan till sista man
det under dem lydande manskapet.
Striden varade från morgonen ända till sent på aftonen, då
den i följd af det inbrytande mörkret måste upphöra. Af 400
skyttar återstodo då endast 4, och af fotknektarne hade största
delen fallit. Denna svåra förlust gick konungen mycket djupt
till sinnes.

De fallna hade emellertid ej dött ohämnade. Af slottets
besättning hade hälften stupat och de öfriga voro till största
delen illa sårade. Endast 50 man voro ännu i någorlunda
stridbart skick. Dessa erbjödo sig följande morgon att
dagtinga. Men konungen var alltför uppretad för att med dem
inlåta sig i någon underhandling. De måste då gifva sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>