- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
165

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berndt von Mehlens förräderi. - Peder Sunnanväders och mäster Knuts landsflykt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyskland, där han äfven hoppades få understöd af hertigen
af Mecklenburg och andra furstar. Där framställde han sig
öppet som en anhängare af Kristian II. I en skrifvelse,
daterad Brandenburg den 1 maj 1526, sade han sig »hafva
företagit att med Guds hjälp eröfra och inbekomma konungariket
Sverige åter» samt lofvade att, så snart han bekommit detta
konungarike åter, afträda det till konung Kristian samt blifva
honom en trogen tjänare. Men i själfva verket var hans
politiska roll utspelad; han återkom ej mera till Sverige, och
man känner föga hans senare lefnadsöden.

*


Peder Sunnanväders och mäster Knuts landsflykt.



De bägge afsatta prelaterna bedrefvo, såsom förut är
omtaladt, sina stämplingar i Dalarne, där de i synnerhet hade
sitt tillhåll hos kyrkoherden Jakob i Mora; dit kommo äfven
hemliga bud från Sören Norrby och Berndt von Mehlen.
Äfven anlände dit en man vid namn Peder Gröm, som förut
varit i konungens tjänst, men nu blifvit hans motståndare.
Jäsning och missnöje förspordes. Med anledning af den oro,
som sålunda uppväckts, hade Gustaf sammankallat rådsmötet
i Stockholm, men där hade ingenting kunnat göras till
rörelsens stillande. I maj sammankallade han ett nytt rådsmöte
till Västerås, där rådsherrarne och de flesta biskoparne
infunno sig. Dessutom ditkallades två borgare från hvar
köpstad och två bönder från hvart härad.

Från dalkarlarne fick han då ett i stolt och hotande ton
affattadt uppsägelsebref. Det började med erinringar om den
hjälp han fått och de löften han gifvit under en föregående
tid. Sålunda fick Gustaf här läsa: »Eders nåde drager sig
väl till minnes, huru många penningar och tjänare I haden,
då I gingen här fredlös i skogarne när oss. Vi sågo då
hvarken tyskar eller danskar, som eder hjälpa ville, utan vi fattige
dalkarlar och sedan den menige man öfver allt Sveriges rike.
I lofvaden och svuren oss då, att I skullen hålla svenske män
vid S:t Eriks och Sveriges lag och gamla goda sedvänjor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free