Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gripsholms återbördande. - Biskoparnes förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvaltaren att dit »afsända den silfverkista, som står i klostrets
custodia, dock så hemligt, att bröderna däraf intet veta». I
och med besittningstagandet af Gripsholm ansåg han sig
äfven förfoga öfver den jordägendom, som klostret innehade i
andra landsändar. Sålunda gaf han framdeles föreskrift
angående de till Gripsholm hörande godsen på Gotland.
Munkarne, som ej voro många till antalet, dröjde ej länge
kvar i klostret. Till Julita ville de ej flytta, utan begagnade
sig af sin återvunna frihet och spridde sig åt olika håll för
att genom arbete förvärfva sitt uppehälle. Klosterbyggnaden
lät nu konungen skyndsamt nedbryta. Sturesläktens och den
gamle ärkebiskop Jakob Ulfssons därstädes begrafna lik
utflyttades till närmaste sockenkyrka. Flerestädes tyckte man
detta utvisa ringaktning mot de aflidne, och däraf uppväxte
ett missnöje, som af vidskepelsen underblåstes; »man ser»,
sades det, »att han icke ens kan lämna de dödas ben i ro».
Konungen utfärdade åt olika håll en mängd skrifvelser för att
rättfärdiga sig mot det klander, som Gripsholms
besittningstagande ur både denna och andra synpunkter framkallade.
För att på ett håll mildra det, lät han sedermera flytta Jakob
Ulfssons kvarlefvor till Uppsala, där de fingo sitt hvilorum i
domkyrkan.
I det nedrifna klostrets ställe reste sig framdeles
Gripsholms nya slott, som är så rikt på minnen från
vasakonungarnes tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
