Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskoparnes förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter det andra till lärans omkullkastande. Han har lutherska
präster i sitt hof, där det dagligen predikas om vårt störtande,
och I hafven därvid tegat. Han har börjat förstöra klostren,
och I hafven därtill samtyckt. Han tillåter prästerna att gifta
sig, han har låtit i eder närvaro ställa vår lära under
skärskådan och dom. Nu tager han våra aflöningar, och I sen
allenast därpå med häpenhet. I hafven låtit konungens hot
hindra eder från att hos påfven taga stadfästelse i edra
ämbeten. Så länge korkåpan felas eder, ären I icke biskopar;
I kunnen ingen del af edert ämbete själfva förvalta. Sen I
icke, att äfven däruti ligger en hemlig orm förborgad?»
Den af naturen undfallande Johannes Magni lär af sådant
tal uppeggats och förklarat: »I detta år skola vi hos påfven
taga våra stadfästelser. Störte konungen oss sedan, om han
gitter.» Därefter tog han sig för att i sitt yttre uppträdande
liksom på trots visa höghet och prål. Han inrättade sitt hof
på det kostsammaste, antog svenner af den förnämsta adeln
och omgaf sig med en 200 man stark lifvakt. Han iklädde
sig en präktig skrud och lät breda gyllenduk för sig i kyrkan.
Hos sig mottog han dem, som blifvit i konungens tjänst
missnöjda. På sin visitationsresa i stiftet hade han tett sig som
en myndig kyrkofurste och utvecklat en ståt, som vida
öfverträffade konungens enkla hofhållning.
Hos Gustaf hade Johannes Magni i början stått
synnerligen väl. Jämte grefven af Hoja hade han som fullmäktig
afgått till det på konungamötet i Malmö aftalade mötet i
Lybeck, hvilket dock i hufvudfrågan ej blef beslutmässigt i
följd af de danska ombudens uteblifvande, men på annat håll
ej blef utan sin verkan. Han fick därför tacksägelse af
konungen, då de åter sammanträffade på rådsmötet i Vadstena.
Men snart började förhållandet ändra sig, då konungen trodde
sig förmärka en ansats till motstånd. Han beklagade sig öfver,
att han »af klerkeriet i Uppsala stift, och mest af de ypperste,
illa beryktades». Johannes Magni kallades till Stockholm och
fick där skarpa förebråelser för sitt uppträdande. »Veten I
väl, ärkebiskop», tillsporde honom konungen, »hvaruti edert
ämbete består? Eller tron I, att den ståt och det prål I fören
äro enliga med den föreskrift I af eder läromästare och in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
