Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskoparnes förödmjukelse. - Öfversättningen af Nya Testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock ofta ej var någon lätt sak. Han fordrade af dem gång
på gång uppoffringar och tjänster af mångahanda slag och
blef åtlydd, om än ibland med knot. Domkapitlet i
Strängnäs ålades att skicka tegel till Stockholms slottsbyggnad; det
skulle ske som ersättning för den uppburna inkomsten af
jordagods, hvilka kort förut blifvit domkapitlet fråndömda. Ofta
förständigades biskoparne att uppsätta ett större eller mindre
antal ryttare samt skaffa underhåll åt krigsfolket. Sålunda
tillhölls en gång biskopen i Skara att bättre »utreda sitt folk
med hästar, harnesk och värjor efter detta nya manér».
Konungen ville hafva ett ord med i laget vid beställandet af
lediga gäll samt förfogade egenmäktigt öfver ej blott
kyrkornas utan äfven prästerskapets egendom. Åt biskoparne
uppdrogos en mängd världsliga bestyr, som de fingo utföra dels
ensamma dels i förening med rådsherrar eller fogdar. För
Petrus Magni, den nye biskopen i Västerås, anhölls om en
förläning, men konungen afslog den tvärt med förklaring,
att en biskop ej vore däraf i behof. Allt detta behagade
biskoparne illa, och det rådde ett hemligt missnöje. Hos
biskopen i Skara, Magnus Haraldsson, kunde sådant tidigt
förmärkas, och konungen började misstänka honom för dolda
stämplingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
