Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkarens första uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen låtit omkullslå, om han än återbördat Gripsholm,
som var hans arf och eget. Att »sönderskurna kläder»
kommit i bruk, vore ej konungens skull; han »ser gärna, att den
seden kommer utaf igen; ingen hafver heller hans nåde
nödgat därtill, att han skär sina kläder sönder, och hafver ingen
annan skada däraf, än den det gör».
Utförligast yttrade sig konungen i fråga om »lutheriet» och
det svenska språkets begagnande vid gudstjänsten. »Om
lutheri», heter det, »vet hans nåde intet annat att säga, än
att han hafver befallt predika Guds ord och det heliga
evangelium, så att prästerna icke må bedraga den fattige menige
man med deras egen dikt till deras girighet och underkufva
herrar och furstar, såsom ofta i förtiden skedt är.» Konungen
ville ej finna något ondt i, att man »i alla socknekyrkor
plägar kväda på svenska och lofva Gud, och är ju så godt,
att det sker på vårt eget mål, det vi förstå, som på latin, det
man dock intet förstår.» Om upphofvet till dessa klagomål
utlät han sig till slut: »Dock förmärker hans nåde, att de
gode män i Dalarne hafva det intet af sig själfva, utan är
dem ingifvet af präster och munkar, som icke vilja, att
sanningen skall uppkomma om deras bedrägeri, med hvilket de
underkufva den menige man; vore godt att sätta icke för
mycken tro till dem i det ärendet.»
För att framkalla en afgörande vändning i de
mångahanda bryderier, som pålågo, hade konungen utlyst ett
riksmöte till Söderköping. Men samtidigt med afsändandet af
ofvannämnda bref ändrade han sig och förlade mötesorten
till Västerås. Som skäl angafs, att han behöfde vara Dalarne
närmare för »den veterlige tjufs och förrädares skull, som
kallar sig herr Stens son». Dit uppmanades äfven
dalallmogen att skicka ombud.
Den 19 maj höll konungen vid gamla Uppsala burspråk
med Upplands allmoge, som samlat sig till Eriksmässan. Den
gaf honom försäkran om sin trohet samt utvalde sändemän,
hvilka med en skrifvelse skulle afgå för att varna dalkarlarne
för vidare obestånd samt förmana dem att skicka ombud till
mötet i Västerås. »Där mån I», slöt skrifvelsen,
»fullkomligen rätta eder efter. I ären dock icke mer än en part och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
