Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Daljunkarens första uppträdande
- Dyr tid och jäsande missnöje. Brasks kanalförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonen på dalkarlarne, så många något förstånd hade, så att de
förstodo, att det var den ädla och dygderika frun alltför när
sagdt.» Så berättar krönikan.
*
Dyr tid och jäsande missnöje. Brasks kanalförslag.
I landet rådde vid denna tid stor nöd i följd af ihållande
missväxt. Därtill kom, att tillförseln från utlandet länge varit
hämmad på grund af de stora krig, som kejsaren haft att föra.
»Så», säger krönikan, »straffade Gud landet på detta år med
en gräslig hunger. Folket hade intet till bröd att taga utan
barkekakan, och de där kunde få köpa agnar eller mäsk,
tyckte sig vara mycket lycksalige. Vid Roden och allestädes
i skärgården svalt något folk ihjäl.» Det af sina präster och
munkar styrda folket menade, att nöden var ett himmelens
straff för det vedertagna lutherska kätteriet; på motsatta sidan
sade man tvärtom, att straffet kom därför, att folket »så
harmligen gjorde Guds ords lärdom motstånd allenast utaf
ett rykte, det Satan blåste dem öfver.» Missnöjet vände sig
i rikligt mått mot konungen, som påstods genom sina
regeringsåtgärder hafva förvållat hemsökelsen. »De gåfvo», heter
det, »alla skulden inpå konungen, kallandes honom en
barkekonung, likasom hans skyldman och förfader konung Karl
(Knutsson) hade varit före honom». Tvifvelsutan kvarlefde
ännu från hedenhös den föreställningen, att konungen kunde
och borde ställa sig så väl med sin himmelske öfverherre, att
god årsväxt utverkades. »Svear äro vane att tillskrifva sina
konungar både fruktsamma år och nödår», skref på sin tid
Snorre Sturleson.
Emellertid sökte konungen göra hvad han förmådde för
att afhjälpa eller åtminstone lindra nöden. Under våren och
sommaren införskaffade han nämligen från Lifland en
betydlig sändning af spanmål, »väl till några tusende läster råg
och malt, därmed han bespisade hela riket öfver.» Den
såldes i små poster härads- och socknevis, på det ingen skulle
kunna »köpa på prång och dyrka det sedan för de fattige».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0194.html
