Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 194 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Västerås 1527

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en minskning af hennes makt. Det sålunda vunna
öfvertaget skulle brukas till kväfvandet af den orolighetsanda, som
flerestädes rörde sig och hotade att få öfverhand.

Västerås på 1600-talet.

De omfattande förberedelserna visade, att något ovanligt
förestod. För dåt tillämnade religionssamtalets skull var det
meningen att hålla ett möte i Söderköping inom Brasks
biskopsstift; konungen hade, skref han, väntat, att »ett möte
för hela kristenheten skolat hållas», men då så ej skett, ville
han »vid allra första tillfälle sammankalla sitt råd och de
förståndigaste af hela riket och låta rannsaka om den uppkomna
tvedräkten.» Men det skulle nu ej blifva ett af de vanliga
rådsmötena, på sin höjd förstärkt med ett litet antal
»utområdspersoner» från
omnejden. Till
Söderköping kallades
nämligen, utom
riksens råd, 6
»märklige och förståndige
bönder» från hvarje
lagsaga samt
borgmästaren och en
rådman från hvarje
köpstad i hela riket.
Hvarje biskop skulle
medtaga några lärda män af sitt domkapitel till rådplägning om
den uppkomna tvedräkten i läran. Mötet skulle således nästan
få skaplynnet af en verklig riksdag. Men den i Dalarne började
oroligheten gjorde, att konungen ändrade sig och förlade
riksmötet till Västerås för att vara detta landskap närmare. Till
den förut utfärdade kallelsen gjordes nu ett högst märkligt
tillägg, i det ridderskapet uppmanades att infinna sig
mangrant, samt väl försedt med »hästar, karlar, harnesk och
bästa värjor», men tillrustningen borde ske så oförmärkt, att
allmogen ej därom finge någon kunskap. Äfven biskoparne
skulle, såsom andra rådspersoner, medföra väpnade följen.
Denna uppvisning af krigsmakten, hvartill äfven förberedelser
gjorts genom upprepade vapensyner, var naturligtvis ej
ämnad att försiggå blott för syns skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>