Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ej af påfven genom vigning bekräftade. En dylik
bekräftelse önskade Gustaf väl ej, men man ansåg, att en vigd
biskop ändå kunde genom händers påläggning meddela den
helige andes gåfva åt blifvande ämbetsbröder; man trodde på
en genom denna ceremoni fortlöpande apostolisk helgd
(successio apostolica). Det var hvad konungen ansåg sig närmast
för sin förestående kröning behöfva.
Han skref därför i sådant syfte (7 nov.) till biskop
Magnus i Strängnäs. Eftersom biskopen, utlät han sig nu, »väl
kunde besinna, att allmogen näppeligen ville längre tillfreds
vara att icke hafva smorda biskopar, ändock samma smörjelse
i sanning föga af nöden är, så borde han, såvida han ville
vid sin election (= genom val erhållna värdighet) förblifva,
låta sig under vintern viga och smörja». Om biskopen icke
vågade detta, såsom tillhörig den gamla kyrkan, där endast
den påfliga vigningen lagligt gällde, så borde han afgå från
biskopsstolen, och konungen skulle då i hans ställe uppsöka
»någon annan, som sådant fel icke hafver». Samma
meddelande fingo tvifvelsutan äfven de andra valda biskoparne.
Följden blef, att Magnus Sommar, Magnus Haraldsson och
den nyvalde biskopen i Åbo Martinus läto viga sig af den
gamle Västeråsbiskopen Peder Månsson uti Strängnäs
domkyrka på trettondagen 1528. Genom denna akt bundo sig
biskoparne fast vid det katolska biskopsdömets »successio
apostolica», men löste sig på samma gång ifrån sambandet
med den romerska påfvestolen.
Samtidigt med maningsbrefven till de valde biskoparne
hade konungen låtit utgå kallelse till ett riksmöte, som skulle
sammanträda i Uppsala kort efter trettondedagen 1528.
Riksråden och de förnämligare frälsemännen uppmanades att
komma, »fullt berustade, såsom tillbörligt är». Särskildt borde
rådsherrarne, hvar från sin ort, hafva »de goda fruar och
jungfrur med sig, som i den landsändan bo». De nyvigda
biskoparne blefvo särskildt kallade samt afreste till Uppsala
omedelbart efter vigningsakten i Strängnäs; de räknades numera ej
längre till riksens råd, sedan de på grund af sina minskade
inkomster måst afsäga sig denna värdighet. Köpstäderna
fingo ditskicka hvardera en borgmästare och en rådman för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
