Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkareräfsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anträdt sin resa till de södra landskapen. Men från
Västergötland ankom då ett på konungens bedrifvande uppsatt
skarpt förmaningsbref till dalkarlarne från riksens råd och
menige man i detta landskap. Då fann daljunkaren ej längre
rådligt att stanna kvar, helst som han äfven försporde
konungens återresa. Han gaf sig därför öfver gränsen in i
Härjedalen och Jämtland, där han fick något understöd, och drog
slutligen till Trondhjem, där han befann sig vid början af
september månad 1527.
Ärkebiskop Olof tvekade väl i början att lämna honom
någon tilltro, men daljunkaren måtte hafva haft en förledande
tunga och därtill goda tillskyndan bland prästerskapet. Han
framställde med god verkan sina utsikter att komma till
herradöme i Sverige samt lofvade att, då detta vunnits, understödja
Norges frigörelse från det danska öfverväldet. Ärkebiskopen,
som dessutom var förbittrad öfver Peder Sunnanväders
afrättning, blef af dessa förespeglingar efterhand vunnen; han
lofvade att af egna medel hålla 300 man i daljunkarens tjänst.
Vincent Lunge, som umgåtts med Kristina Gyllenstjerna i
Köpenhamn och sålunda väl bort känna den verklige Nils
Sture, höll ändå god min och ämnade för sin konungs räkning
draga fördel af tillställningen. Han skref till konung Fredrik,
att daljunkaren borde understödjas, emedan oroligheter i
Sverige alltid vore till förmån för Danmark. Hos den rika och
högättade fru Ingerd Ottesdotter blef den förmente Nils Sture
synnerligen väl mottagen. Hon lät till och med sin dotter
trolofva sig med den föregifne »riddaren», hvilken vid det
tillfället fick en mängd dyrbara gåfvor, bland annat en stor och
tung guldkedja. Hos fru Ingerd sammanträffade han med
Peder Gröm och andra svenska flyktingar.
I november hölls en herredag i Trondhjem, då man
öfverlade om det understöd, som skulle lämnas åt daljunkaren.
I ett bref af den 25 nov., däri han skref sig »Nils Stensson,
riddare» lofvade han att, så snart han kommit till herradöme
i Sverige, blifva konung Fredrik en huld vän samt återlämna
Viken till Norges krona. Kort därefter bröt han upp för att
med det rikliga understöd, som han fått, åter begynna sitt
uppviglingsverk i Dalarne. Han tog då vägen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
