Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reformationsverket. Kyrkomötet i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formuleradt lärosystem; ty först genom uppsättandet af
augsburgiska bekännelsen 1530 blef en sådan fråga väckt. Men
till utbrytning ur den romerska kyrkan var ändå början gjord
i vårt land genom tillvaron af ett biskopsdöme, som ej hade
sin vigning direkt från Rom; till rensning af trosläran på
grundvalen af den heliga skrift hade man redan gjort mer än
början. I båda dessa afseenden fullföljdes kraftigare det
påbegynta verket.
Man skulle kunna säga, att den romersk-katolska
världskyrkan, styrd af påfven, blifvit i vårt land förvandlad till en
svensk-katolsk nationalkyrka, styrd af konungen. I den
riktningen hade Västerås ordinantia öppnat en utvecklingsväg, i hvilken
inga stängande hinder syntes uppresa sig. Ärkebiskopsstolen
stod fortfarande obesatt, kring biskop Brask kunde icke
heller den gamla kyrkans försvarare längre sammansluta sig, och
biskop Peder i Västerås, den ende med påflig vigning
tillstädesvarande, hade icke, skref konungen själf, »så stor lydnad,
som till ett godt regemente behöfves, mest därför att han var
en svag, gammal man, som icke mycket kunde brytas med
ostyrigt folk». Ingen hindrade sålunda konungen att gripa
maktens tyglar, och han grep dem utan tvekan med den
myndighet ordinantian gifvit honom, ja väl därutöfver. Åt den
svage biskop Peder förordnade han den nye domprosten till
medhjälpare och satte bredvid dem båda en världslig
förvaltare, utan hvilkens »vetskap och råd intet, det märkligt
eller viktigt var» finge företagas. En liknande anordning
vidtog han äfven i Åbo. Linköpings stift regerade han så godt
som helt och hållet själf genom sin ombudsman.
Biskoparne fingo väl fortfarande i allmänhet besätta
prästlägenheterna, men ej utan konungens samtycke och i
förnämligare fall efter hans bestämda anvisning. Öfverallt ingrep
han med maktspråk såväl för att tillsätta honom behagliga
prästmän som för att afsätta de honom misshagliga. Till
domkapitlens reformering vidtog han en åtgärd, som tvifvelsutan
verkade välgörande. Biskopen plägade till bisittare i
domkapitlet hafva »kaniker» (canonici), hvilka till en del lefde
tämligen sysslolösa i stiftsstaden, men hade åt sig anslagna
landtförsamlingar som »prebenden», hvilka för deras räkning sköttes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
