Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppresningsförsökets efterspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om de kunde fasttaga flyktingen, hvilket de också genast grepo
sig an med. De funno domprosten i en ökstock, med hvilken
han ämnade öfverfara den lilla sjön Herten, samt upphunno
honom med sina båtar. Då han såg sig öfvermannad, slängde
han i vredesmod sin guldkedja och sina guldringar ned i sjön.
Han affördes nu till prästgården och därifrån till Stockholm.
De, som låtit locka sig att träda i hans tjänst, blefvo då till
stor del afrättade, och bollnäsborne fingo försona sin skuld
med pänningböter. Själf hölls Göran i halftannat års tid
fängslad i en kammare på Stockholms slott under ständig
uppsikt af två vaktknektar. Därefter återfick han sin frihet
och drog sig undan till Björnö. Han afled i Uppsala 1543
och begrofs i dess gråbrödrakloster vid sidan af Peder
Sunnanväder.
De sammansvurne västgötaherrarnes uppviglingsbref
kommo till största delen ej fram till sina bestämmelseorter, utan
föllo i stället uti konungens händer och brukades som fällande
bevisningsmedel. Borgmästaren i Stockholm, Anders Simonsson,
uppletade en förslagen stadstjänare, hvilken därvid blef
behjälplig; denne hette Hans, var bördig från Västergötland och
kallades för sin oförvägenhets skull »våghals». På dolda
skogsstigar smög Hans fram öfver Tiveden förbi bevakningsfolket
vid Hofva och gjorde sig i Västergötland väl underrättad.
Därpå drog han tillbaka, försedd med ett förråd af ostar, som
han föregaf sig ämna afyttra. Han for därpå stora landsvägen
öfver Tiveden och lät fånga sig af de vakthafvande. Han
togs i förhör, och som han ej föreföll pålitlig, affördes han
till länsmansgården för att där sättas i förvar. Det var just
dit han ville komma, ty han visste, att brefven från de
sammansvurne där förvarades för afsändning med första lägenhet.
Här ställde han sig illa sjuk, hvarför man ej brydde sig om
att bevaka honom; han fick då tillfälle att mera fritt se sig
omkring. En dag då han var ensam i stugan, upptäckte han
högt uppe på en hylla en afsides ställd ask; han tog ned den
och fann den innehålla bref af misstänkt art. Han låtsade
intet därom, utan gick tillbaka i sängen, »vrålade och lät illa,
som han plägade». Men påföljande natt steg Hans våghals
kry upp, stal bort både bref och ask och gaf sig till skogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
