Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian II:s återkomst och fängslande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»så beklagen I eder stora armod och fattigdom, som I uti
stadde äre. Så känne Gud, att det hafver alltid varit oss
storliga emot, att vi skulle betunga eder, och hafvom det
aldrig gjort, utan då uppenbara nöden hafver drifvit oss
därtill.» Han fortsatte: »Så hafva vi ock förstått, käre vänner,
att somliga af eder falla däruppå, att de vilja hellre, att vi
skulle soldera oss främmande krigsfolk, än att de ville själfve
gå ut, och de ville komma oss till hjälp att hålla sådant folk
uppe. Och sätta vi det ännu in till eder själfve, hvad I hellre
viljen göra sådant folk, som vi tillförene begärade, eller en
hjälp till att hålla främmande krigsfolk med, så att I skolen
kunna märka den godvilja vi hafva till eder». På samma
gång skickades borgmästaren Nils Arvidsson samt Esbjörn
skrifvare för att med menigheterna ytterligare förhandla. Gärna
ville emellertid konung Gustaf hafva i sin tjänst de småländska
skyttarne. Till Severin Kijl skref han (25 febr.): »Må du
hafva råd med herr Thure Trolle, Jon Olsson och flere gode
män där nedre, att det kunde skickas bud till Småland efter
goda skyttar. Och är oss undervist, att i Värend skola väl
finnas de med rör (skjutgevär) umgå kunna, dem vi gärna
hade i vår tjänst».
Af de redan förda striderna hade emellertid konung
Kristians medförda krigsmakt blifvit ansenligt medtagen, så att
det fanns ej mycket i behåll. Själf vistades han nu i Kungälf,
där han åter sammanträffade med Thure Jönsson. Den
svenska krigsmakten samlade sig emellertid, väl utrustad, vid
Lödöse under Lars Siggessons befäl och närmade sig till Kungälf.
Öfver den tillfrusna älfven drogo 3,000 man in på ön
Hisingen. Kristian, som stod vid Thure Jönssons sida, såg
trupperna draga förbi, och det var med sviken förväntan han gaf
akt på deras goda utrustning. »I hafven bedragit mig, herr
Thure», yttrade han misslynt, »då I sagt, att i Sverige skulle
inga hofmän (välrustade krigsmän) finnas. Hvad är det nu,
som jag ser där borta? Månne de äro käringar.» Nästa
morgon fann man Thure Jönssons kropp liggande hufvudlös på
gatan i Kungälf. Hvem det var, som anbefallt och verkställt
afrättningen, fick man aldrig reda på. Att det kommit från
Kristian är ej fullt säkert; Klaus Bille omtalade nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
