Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista dalkarlsräfsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var den rikaste mannen i Dalarne; sägnen visste berätta, att
han skodde sina hästar med silfver. Han ägde en betydlig
andel af Falu grufva, där ett af malmstrecken ännu bär hans
namn. På sista tiden hade han blifvit förbittrad på konungen,
och konungen var det ej mindre på honom, såsom bland
annat af domsbrefvet synes. Måns tillvitades däri bland annat
att hafva stått i förbindelse med Peder Gröm, således med
daljunkaren, hvilket väl svårligen kan hafva varit
sanningsenligt. Anders Persson anklagades hufvudsakligen för att hafva
undertecknat den af dalkarlarne utfärdade kallelsen till
riksmöte i Arboga. För Dalarnes landsting och gamla friheter,
sådana de med stöd af åldrig häfd fattades, hafva båda
kämpat och fallit samt förtjäna därför ett deltagande, som ej
kommer vanliga statsbrottslingar till del. Straffets följder drabbade
icke eller åtminstone i jämförelsevis ringa grad deras
efterlefvande familjer. Konungen tog väl en anpart af den
förverkade ägendomen, men lät de båda änkorna behålla det
mesta, såväl löst som fast.
Sista dalkarlsräfsten utgör ett pinsamt blad i konung
Gustafs historia, men sanningen måste sägas. Vi inskränka oss
till upprepande af den allvarsdom, som den vördade
häfdatecknaren Fryxell därom fällt. »Ingen oro», säger han, »intet missnöje
förspordes från denna dag i Dalarne, och hela riket fick
därigenom inre fred och lugn i många år. Brott kan dock icke
vara rätt, om ock nyttigt; och när svenskarne med vördnad
och tacksamhet betrakta sin räddares, den store Gustafs, eljest
rena och klanderfria lefnad, då måste de beklaga den fläck
han denna gången satte därpå genom löftesbrott och hårdhet.
Gustaf Vasa var nog den hjälte, som kunnat kufva ett
uppror utan att smyga sig öfver undersåtar, som förlitade sig på
hans gifna löfte. Han var nog den man, som förmådde hålla
de missnöjde i tukt, utan att behöfva skrämma dem med
det utgjutna blodet af forna vänner och välgörare».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
