Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden mot Lybeck. Deltagandet i grefvefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade därom med konungen mycket brefväxlat, utan att af
dennes förebragta skäl låta föra sig till rätta. Han förebar
sig ämna för sjuklighets skull resa utrikes, men fick då
konungens kallelse att på gifven lejd ofördröjligen afresa till
Stockholm samt medtog då sin grefvinna och sitt dyrbaraste gods.
Grefvinnan visste ej annat af, än att färden ställdes till
Stockholm, förrän hon fick framför sig se Reval med dess murar
och torn, och i Reval hamnade de. Därifrån skref grefve
Johan till konungen, att han ämnade fara till Lybeck, emedan
han edligen lofvat att där förblifva, om ej skuldsumman blefve
till fullo betald. Därpå afreste grefve Johan till Lybeck och
lämnade sin grefvinna kvar i Reval. Han trädde snart i
stadens tjänst och fick förespeglingar om vida större förmåner,
än han i konung Gustafs tjänst åtnjutit. Som län af svenska
kronan hade han innehaft Viborg och Nyslott samt höll dem
starkt förvarade. Gustaf måste därför låta belägra dem, men
de intogos snart; från Viborg fick befälhafvaren och hans
tyska folk fritt afsegla med fyra skutor, lastade med så
mycket gods, som på dem kunde rymmas. Gustaf erbjöd sin
syster att återvända till Sverige, men hon kvarstannade
alltjämt i Reval, där hon afled 1537. Hennes son i förra giftet,
den unge Per Brahe, blef sedan, såsom ej hörande till det
»grefliga herrskapet», på konungens tillsägelse återförd till
Sverige, där han tillträdde besittningen af sitt fädernearf.
Lybeckarne voro emellertid beslutna att till sin fördel
bruka hvarje inblandningstillfälle, som i de nordiska länderna
erbjöde sig. Ett mycket lockande sådant förefanns i
Danmark, där tronföljartvisten ännu var oafgjord. Utom de två
förutvarande tronkräfvarne tillkom nu äfven en tredje, som i
själfva verket kunde hafva de största anspråken, nämligen den
afsatte Kristian II. Allmogen stod sedan gammalt på dennes
sida, och äfven i städerna hade han ett stort anhang.
Wullenwever hade under sitt besök i Danmark kommit i beröring
med två myndiga borgare, nämligen Ambrosius Bogbinder,
fordom borgmästare i Köpenhamn, och Jörgen Kock,
borgmästare i Malmö. Dessa hade alltjämt varit Kristian II:s
tillgifne vänner och sträfvade tillika att åt sina båda städer bereda
en mera själfständig ställning, likartad med de tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
