- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
302

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkliga förhållanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betungade folket medgafs däremot föga lindring. Endast en
del af de många sakören (böter), som vid olika tillfällen
plägat ådömas, aflystes, särskildt i fråga om »helgdagsbrott».
Det stadgades sålunda, att »i det allmogen brukar sig, sedan
gudstjänst är hållen, till det som lofligt och behöfligt är,
såsom att skjuta fågel och djur i skogen sig till föda, bruka
åker och äng i andtiden eller taga fisk i vattnet, skall ingen
besväras eller till böter fällas». Dessutom förbjöds att för
obetald skuld eller af annan dylik orsak undanhålla
sakramentet; »ty hvar och en må berätta sig och anamma sin Gud
och skapare, när han af gudlighet det önskar».

För egen och kronans räkning »anammade» konungen
af prästerskapet hufvudsakligen sådana inkomster, som biskopen
förut plägat uppbära. Dit hörde i främsta rummet en
större eller mindre andel i arfvet efter aflidna präster, i hvilkas
testamenten han dessutom gärna såg sig hågkommen. Sin
arfslott uttog han då vanligen med fogden som mellanhand
och ofta godtyckligt nog. Då kyrkoherden i Munktorp aflidit,
tillhölls efterträdaren att till konungen afstå den aflidnes
»silfstop» och häst, desslikes »en part af det öfriga silfret»; något
däraf skulle dock efterträdaren få behålla, »på det han ej
måtte blifva platt fördärfvad». Större pastorat behandlades
i afseende på skattskyldighet nästan som biskopsdömen,
nämligen så, att innehafvarne förpliktades att till konungen lämna
en årlig afgift. Sålunda fick domkapitlet i Åbo en gång
förebråelser för att, konungen oåtspord, hafva tillsatt efterträdare
efter en afliden kyrkoherde; den tillsatte skulle emellertid
ändå få kvarstanna, men på det villkor, att han årligen
inbetalte 200 mark i konungens kansli. Liknande aftal förekommo
ofta och hade ibland nästan innebörden af en
»pastoratshandel».

Mot klostren var konungen sedan gammalt föga skonsam,
och det räknades honom efterhand till godo, om man än
ogillade den hänsynslöshet, hvarmed de mången gång
sköflades och nedbrötos. Men allmogen såg med ovilja, att
klostergodsen öfverlätos åt kungliga fogdar eller adliga läntagare,
hvilka mot de underhafvande gingo vida mer hårdhändt till
väga, än kyrkan gjort. Till de kloster, hvilka bibehöllos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free