- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
309

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försökt smålandsräfst. Ny uppresning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Försökt smålandsräfst. Ny uppresning.



Det »obestånd», som från Småland utgått 1529, hade
visserligen med lämpor och goda ord blifvit stilladt, och
klockskatten hade sedan utgått utan nämnvärda olägenheter, men
konung Gustaf hade ändå i tankarna att utkräfva en kännbar
bestraffning framdeles, när rätta tiden för honom skulle
komma. Han hade länge måst dröja därmed och ytterligare
insöft med goda ord, utan att dock släppa den tillämnade
räfsten ur sikte. Så länge faran för Kristian II hotade, hade han
gentemot småländingarna skäl till den allra största försiktighet.
De voro, liksom sina grannar skåningarna, benägna att i
Kristian se bondemenigheternas vän och hämnaren af herrarnes
öfvervåld. Under grefvefejden hade smålandsbönderna haft
en vänskaplig hållning mot sina under danskt välde lydande
ståndsbröder, ja väl äfven skickat öfver gränsen tillförsel och
undsättning åt dem. I synnerhet befunno sig södra Möre och
Värend i nära förbindelse med Bleking, hvars befolkning var
samstämmig och nära befryndad med deras. Med
konungadömena hade de egentligen ännu föga gemensamt, men mot
herremän och fogdar förfäktade de med lättretadt
bärsärksmod sina vanor, sin frihet, ja väl äfven sitt själfsvåld.

Värend var som en värld för sig själf; dess mossiga hällar
speglade hjässornas rund i sjöar, kända af ingen.
Fjärran var danakung och sveakonung än mera.


Genom Holavedens svårtillgängliga skogsmarker voro
Finved och Tjust, det nordöstra Smålands båda förnämsta
landsorter, skilda från Östergötland, hvarmed de emellertid
fortfarande i följd af det kyrkliga stiftsbandet stodo i nära beröring.
Här hade uppresningshotet höjts 1529, men snart blifvit i godo
stilladt, ej minst genom det inflytande, som östgötamännen
förmådde utöfva. I trakten omkring Eksjö var Sturesläkten
bofast; där låg det gamla stamgodset Eksjö hofgård (nära
Säfsjö), hvilket Svante Sture och Sten Sture d. y. besuttit, och
den unge Svante Sture hade vid arfskiftet 1528 fått detta gods
på sin lott. Var Sturesläkten afhållen, så var detta ingalunda
fallet med Trollesläkten, som var den förnämste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free