Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försökt smålandsräfst. Ny uppresning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja de hade till och med »gifvit ett gemenigt anskri, att de vilja
slå ihjäl alla dem, som rödklädde äro» (d. v. s. herremännen).
Med denna skrifvelse afsändes nu till Småland hela den
samlade krigsmakten under befäl af Lars Siggesson, Holger
Karlsson och Johan Thuresson för att »hålla konungsräfst
efter Sveriges lag, förhöra alla saker och klagomål för rätta,
straffa alla skalkar och ogärningsmän, men hålla dannemän
och de fromma vid makt». Någon skonsamhet ville man
denna gång ej veta af; på det straffet skulle drabba så många
som möjligt, förbjödos de adliga godsägarne att ingå någon
enskild förlikning med sina landbor; »hvilken adelsman det
gjorde, skulle däröfver tillbörligen straffad blifva». Själf drog
konungen ej med till Småland, såsom han vid föregående
räfst dragit i egen person upp till Dalarne. Han dröjde kvar
ännu en vecka i Linköping och begaf sig därifrån vid
månadens slut till Arboga. Måhända hade han i minne den pil,
som djupt in i den småländska skogen en gång träffat Thure
Trolle.
Huru konungens män och deras knektar foro fram under
utförandet af sitt räfstvärf i Småland, därom har man ingen
redogörelse bevarad; men antydningar gåfvos, hurusom de
begagnat det erbjudna tillfället att öfva hämnd och injaga
skräck. I de nordliga landsändarna föllo bönderna till föga
och erbjödo sig på ett till Eksjö (sannolikt Eksjö hofgård,
som i äldre tid var tingsplats) utlyst ting att i
förlikningsböter erlägga en oxe och något silfver för hvarje fyrtal
bönder. Konungen lät sig nöja, ehuru med någon svårighet och
skref därom (30 jan.): »Ändock denna försoning är ringa nog
emot de stora skalkheter, som samma småländingar alltid emot
oss och riket bedrifvit hafva, äre vi dock därmed,
synnerligen med dessa (oxarna) väl till freds med så skäl, att de
lämna oss goda gilla oxar och inom den sagda tid». De tre
rådsherrarne, som förde befälet, torde hafva, efter vunnen
erfarenhet, funnit bäst att ej gå för hårdt fram. Konungen
var emellertid ej därmed belåten, utan ville med stränghet
injaga skräck. I bref till Lars Siggesson (5 febr.), uttryckte
han sin otålighet, då han »icke förstått, att några, som samma
olydnad vållat hafva, blifva hvarken fångade eller (af)-rättade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
