- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
319

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utländska envåldsfunder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

biskopslönerna, i det staten bemäktigade sig själfva
inkomstkällan och därur anslog ett underhåll åt biskoparne. Liknande
åtgärd vidtogs äfven med »kanikgällen», som utgjordes af
prelatur- och prebendehemman; de blefvo i mån af inträffade
ledigheter lämnade i förläningar åt konungens skrifvare och
fogdar, hvarefter det ej dröjde länge, innan de uttryckligen
»vederkändes» åt kronan. Därpå följde indragandet af
kyrkornas andel i tionden, och till slut började man äfven låta deras
återstående lösägendom gå samma väg. De svenska
reformatorerna, som så länge med hängifvenhet följt konungen,
kände sig nu intagna af oro för kyrkans bestånd och kunde
ej undertrycka sina gensägelser. Ärkebiskopen Laurentius
Petri erhöll därför (24 april) af konungen en bittert
tillrättavisande skrifvelse, uppfylld med beskyllningar och bifogande
ett hot, hvars mening snart blef uppenbar.

På ärkebiskopens klagomål öfver kanikgällens indragning,
hvarigenom nödiga tillgångar fattades för utbildande af goda
prästämnen, svarade konungen: »Vi hade gärna sett, att det
klara och rena Guds ord förfordradt blifvit, och hade vi icke
därtill gjort mera än I, vete vi icke, om saken tilläfventyrs
kommit så långt, som hon nu är». Än hårdare fortfor han:
»Det är dock icke den sak I mene. Vi förstå väl hvad eder
mening är, nämligen denna, att I viljen gärna klippa fåren
och nyttja ullen, men vakta hjorden, det viljen I icke. Det
är nog sant, att vi hafva några kanonier (kanikgall) under
oss, men hoppas dock, att de dem hafva göra det meniga
bästa så godt skäl, som I göra kunnen; icke heller är af nöden
hafva så många kordjäknar. I beklagen eder fast lika, som
I haden intet uppehälle. Det gjordes eder intet behof; vore
viljan god och girigheten icke alltför stor, så funnes väl råd
för allting. Men vi förmärka väl, hvad I spelen efter, det
Kristus dock förbjudit hafver. Predikanter skolen I vara och
icke herrar. Det vi skulle låta komma därtill, att bisparne
skola återfå svärdet igen, det behöfven I icke tänka.»

Den häftige Olavus Petri, som ej kunde återhålla sin
bitterhet, hade i en predikan om gängse eder och svordomar
fällt uttryck, hvarmed konungen menade sig åsyftad, samt
sedan utgifvit samma predikan på trycket. Därjämte hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free