Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfföreningen. Förföljelsen mot de svenska reformatorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rimligt skäl. Han beskylldes för delaktighet i de af
vederdöparne tillställda uppträdena 1524 (se sid. 151). Man lade
honom till last att som Stockholms stads sekreterare hafva
sökt åt staden bereda en själfständigare ställning, än konungen
fann önskligt. Som ännu eftertänkligare framhölls, att han
uti sina utgifna skrifter »hans kongl. maj:ts goda rykte och
lämpe i all världen subtiligen och skickligen difamerat och
beskriat». Som förräderibrott anfördes, att han och måhända
äfven Laurentius Andreæ haft vetskap om de nära fyra år
förut mot konungen förehafda mordplanerna, men ej yppat
dem. Olavus Petri lär under enskild bikt hafva fått veta
något af de många rykten, som därom kringflögo, men ansett
sig otillåtet att förråda, hvad på detta sätt meddelats,
måhända också ansett meddelandet föga tillit värdt. Då hade man ej
heller fäst sig vid denna sak, men nu efter flere års förlopp drogs
den fram för att förstärka de öfriga, tämligen klena domskälen.
Dödsdomens afsägande framtvangs skyndsamt, utan att
de anklagade fingo tillfälle att anföra något nämnvärdt till sitt
försvar. Laurentius Andreæ begärde att få en afskrift af de
många mot honom framställda anklagelsepunkterna, men det
förvägrades honom. Olavus Petri afgaf sitt svaromål på
stående fot och bedyrade, att han aldrig mot konungen
förehaft något förräderi eller någon otrohet. Domen fick man
sålunda i hast medgifven, men de domfällande bäfvade
tillbaka för det tunga ansvar, som de måste ådraga sig genom
att på detta sätt handhafva »rättvisones ordning»; djupast
måste blodskulden hafva känts för Laurentius Petri, som nu
tvangs att underteckna sin broders dödsdom. Kort efter
domens fällande afsändes därför en beskickning till konungen
för att anhålla om nåd för de dömde. Tvifvelsutan var det
från början ej konungens uppsåt att taga sina båda forna
medhjälpares lif, men deras anseende och väl äfven deras
egendom ville han beröfva dem, såsom det sedan nogsamt
visade sig. De förskonades sålunda väl från dödsstraffet, men
Laurentius Andreæ måste med hela sin förmögenhet friköpa
sig därifrån. För Olavus Petri utfästes likaledes en hög
lösesumma, genom hvars sammanskjutande Stockholms stad
räddade hans lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
