Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvardömet, kansliet och riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutet af riksföreståndartiden synas riksrådet och
riksföreståndaren hafva förfogat öfver hvar sitt kansli. Äfven biskoparne
hade då sina kanslerer med dithörande uppsättning af
kanslibiträden, och sådana platser voro med godt skäl lika ansedda
som eftersökta; Olavus Petri hade som kansler åt biskop
Mathias fört viktiga underhandlingsvärf, och biskop Brask
lät sig representeras af sin kansler vid valriksdagen i Strängnäs.
Vid Gustafs regeringsanträde öfvertog Laurentius Andreæ
som konungens skrifvare eller »secretarius» kanslersvärfvet:
närmast efter honom sköttes det dels af Henrik Sledorn dels
af Olavus Petri. Då de undveko att benämna sig med
kanslersnamn torde detta till någon del hafva berott på
svårigheten att uppsätta ett ordnadt kansli, sedan konungen afgjordt
brutit med den gamla kyrkan. För lycksökeriet hos unga
prästmän och djäknar voro utsikterna till befordran i kyrkans
tjänst på vägen genom kungliga kansliet allt annat än
lockande, så länge en kättersk konung och hans lika kätterske
»secretarius» lefde på högst spänd fot med de ännu mäktige
biskoparne. Det gällde då att uppsöka och i tjänst taga
skickligheten, hvar den fanns, och man lyckades därmed, om
än till en början blott nödtorftigt. En uppsättning af skrifvare
med åtminstone någorlunda god djäknebildning lyckades man
samla och i olika arbetssysslor fördela. Genom titeln
skrifvare, som alltid lades till deras namn, betecknades de som
ett afslutet skrå, ett frö till blifvande skrifvardöme. Det
gällde då att till rask groning utveckla detta frö genom att
bereda dem större anseende och göra deras utsikter till
fortkomst i statens tjänst minst lika goda, som de fordom varit
i kyrkans.
Den prägel af feg dådlöshet, dolskt intrigväsen och
omanligt kryperi, som bragt det byzantiska Skrifvardömet och dess
ätteläggar i förakt, gjorde konung Gustaf hvad han kunde för
att utplåna. Han synes hos sina skrifvare, åtminstone i början,
hafva uppmuntrat hurtigt väsen, ridderlig vapenduglighet och
manligt mod, så att ingen ringaktning skulle fästa sig vid
namnet skrifvare. Genom att åt dem bereda förmånliga giften
höjde han deras lefnadsställning, genom goda anställningar
och maktpåliggande uppdrag gjorde han dem till ansedda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
