Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvardömet, kansliet och riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydande män. Så omtalas Gudmund skrifvare, hvilken vid
kröningstorneringen besegrade krigaren Staffan Sasse,
därigenom fick ett rikt gifte och redan då var satt till
befallningsman på Stockholms slott. Jon skrifvare fick genom konungens
bemedling en lika rik som högättad fru, »Måns Greens
efterlefverska». Peder skrifvare skickades ut för att förhandla med
de upprörda menigheterna i Småland; likaså Esbjörn skrifvare,
hvilken nämnes, näst efter Thure Trolle och Gudmund Slatte,
som en af de främste bland dem, som (1533) »i en ärlig
slottslofven» mottogo Kalmar slott. Under sådana förhållanden
drogs lycksökarvägen snart till skrifvarsysslorna.
Men det kräfdes också af skrifvarne ökad duglighet, och
det blef skolundervisningens uppgift att bibringa sådan. För
konung Gustaf hade skolorna de två ändamålen: att dana
präster åt församlingarna och goda skrifvarämnen åt hans
kansli, och det sista ändamålet var för honom ingalunda
underordnadt. Ur denna synpunkt voro skolorna för honom
statsläroverk, som äfven borde af staten understödjas, ej minst
genom uppmaning till föräldrar att ditsända sina barn.
Upprepade gånger tillhöll han skolorna att sända honom lärjungar,
som vore så utbildade, att de kunde tjänstgöra i kansliet och
räknekammaren. Till biskop Botvid skref han en gång:
»Desslikes förundrar oss, hvad gagn den skolmästaren gör oss eller
hvad han lärer sina djäknar, efter det finnes icke en, som kan
skrifva oss ett rätt och klart register, och vete vi honom där
en föga tack före». En yngling, som lärt att med färdighet
skrifva och räkna, kunde alltid vänta sig anställning i kansliet
eller som skrifvare hos de gamla fogdarne, och dugligheten
stod högt i pris vid de ständigt växande behofven.
Skrifvarsysslan var sålunda en väg, på hvilken den
lågättade dugligheten kunde gå långt fram, ja ända till täflan
med bördsadeln. Men hvilka manliga dygder konungen än
fordrade af sitt skrifvardöme, icke fick själfständigheten höra
dit; ovillkorlig lydnad och sträng förbehållsamhet måste
skrifvaren iakttaga; annars kunde han lätt blifva, såsom Jon
skrifvare, »ynkeliga undfången» och se sin hederstitel utbytt mot
smädenamnet »bläckbytta». Så fingo skrifvarne och
skrifvardömet den karakter, som sedan i en tid af deras stigande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
