Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvardömet, kansliet och riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välmakt hos dem bjärtare framträdde. Den kände forskaren
Hans Forssell yttrar därom: »Arbetet i konungens tjänst och
lydnaden för hans vilja var det enda, som kunde gifva dem
myndighet och makt, bringa dem rikedom och ära, lyfta dem
ur obemärktheten, ingen visste huru högt. De hade ock sin
ärelystnad, men en, som var mera farlig för aristokratien än
för konungamakten. Gustaf uppfostrade så i sina fogdar och
sina sekreterare ett släkte af tjänstemän, som skulle blifva af
betydenhet under århundradets senare hälft.
Sekreterareregementet, hvilket för den nyvaknade aristokratien blef så
farligt och förhatligt, hade utgått ur hans skola. Faderns
myndiga personlighet höll de båda stridiga elementen i fredlig ro
och lydig samverkan; under sönerna trädde uppkomlingarna
till väldet, och i de stormar, som då brusto lösa, spelade den
gamla och den nya ärelystnadens afund en betydande roll.»
I kansliet, som blef detta skrifvardömes högkvarter,
uppsattes de från konungen aflåtna och mottogos de till honom
ankomna skrifveserna. Dessa förvarades i afskriftssamlingar,
som bildade »registret» eller »registraturen». Från Magnus
Erikssons tid hade förts ett »riksens register», i synnerhet för
utgående bref, men detta blef af Kristian II bortfördt. Gustaf
Vasas registratur börjar egentligen med året 1523, då
Laurentius Andreæ blef kansler. Om rådets öfverläggningar måtte
däremot i början af konungens regering inga uppteckningar
bevarats, hvilket torde haft sin grund däri, att rådsmötena
höllos på många olika ställen och ofta af tillfälliga
anledningar. Något efter 1530 anhöll rådet om »en god man»,
som skulle uppteckna, hvad som blifvit belefvadt och samtyckt,
samt föra register däröfver; »såsom alltid i förtiden varit
hafver», tillades det. Denna begäran tyckes hafva uppfyllts så
till vida, att öfverläggningar och beslut, åtminstone till en
del, upptecknats, men någon sammanhängande registratur
däröfver har man ej.
Men kansliet hade icke blott skrifvarens uppgift sig ålagd,
utan äfven räknemästarens och uppbördsmannens. Här
uppsattes, mottogos och granskades allehanda räkenskaper,
sifferredogörelser, uppbördslängder, utbetalningslistor och annat
sådant mer; här mottogs hvarjehanda tillfällig uppbörd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
