Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 342 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvardömet, kansliet och riksarkivet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och förnämligen skulle han först utleta alla de gods, som h.
k. maj:ts fäderne- och mödernesläkt till kyrkor och kloster
gifvit hade, och dem lät h. m:t under sitt arf och eget
vederkänna». Honom tillkom äfven »hafva ett flitigt inseende, att
icke något af kronans skatt eller arf och eget gods skulle i
någon måtto blifva försnilladt, förminskadt eller afhändt».
Fogdar och skrifvare ålades därför, att, när de till kammaren
inlämnade sina räkenskaper, göra honom reda för »hvad som
antingen tillökt, förbättradt eller afgånget var». Han bibehöll
sitt ämbete under både konung Gustaf och dennes båda äldre
söner samt afled vid hög ålder 1594.

Bildmärke på gamla "arkivbyttor".

Det måste hafva varit trångt
om utrymmet, så länge kansliet
och räknekammaren med deras
alltjämt växande arkivförråd hade
gemensam lokal på Stockholms
slott. Arkivbyttorna fingo
säkerligen då sämjas ihop med
silfverlårar, penningbyttor, ja väl
äfven smörbyttor — för att nu
ej tala om »bläckbyttorna». En
stor del, kanske det mesta
af arkivhandlingarna, förvarade
kanslern tvifvelsutan i sin egen
bostad. Här som i annat
dithörande införde säkerligen Konrad von Pyhy en bättre, mera
tidsenlig ordning. Sedan Stockholms slott efter branden blifvit
ombyggdt och utvidgadt, kunde äfven behofvet af flera och
rymligare lokaler någorlunda tillgodoses.

Riksarkivet har ej varit otacksamt mot konung Gustaf,
som lade den första, oansenliga grundvalen till detsamma.
Rasmus Ludvigsson, den förste riksarkivarien, författade en
krönika, hvari konungens personlighet är med färgrik liflighet
tecknad. I våra dagar har arkivarien V. Granlund genom
utgifvandet af konung Gustafs registratur rest honom en
minnesvård, varaktigare än bronsen. Man motser med stort
intresse afslutningen af detta storverk, hvilket nu fortskridit
ända till midten af 1540-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>