Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Georg Normans förvaltning af kyrkoärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg Normans förvaltning af kyrkoärendena.
Då Norman utnämndes till »superattendent» och högsta
»religionsråd» fick han med detsamma, såsom vi redan sett,
en mycket vidsträckt fullmakt. Till hans främste medhjälpare
eller »adjunkt» (äfven detta ett i svenska språket då
nyinfördt ord!) förordnades biskop Henrik i Västerås, hvilken
som sådan kallade sig den »kristeliga religionens consiliarius».
Stiftsstyrelserna i Götaland — ty där skulle äfven på detta
område den nya ordningens införande börja — fingo snart
kännbart erfara sitt beroende af den myndighet, under hvilken
de sålunda blifvit ställda. Redan 1540 gjorde Norman med
sina medhjälpare visitationsresor i Västergötland, Östergötland
och Småland samt fortsatte dem under det följande året. Han
biträddes därvid af de i landskapen förordnade
»konservatorer» eller »religionsråd». Visitationerna förrättade han med
allvar och stränghet. Genom den afsättningsmakt, som var
lagd i hans händer, gjordes en mångenstädes säkerligen
behöflig rensning. En mängd öfverflödiga kyrkor utdömdes och
ödelades. Tvifvelsutan fördes äfven reformationsverket i flera
stycken just genom denna hänsynslöshet kraftigare fram. Under
trycket af denna makt afgick biskop Sven i Skara. Linköpings
stift stod ännu biskopslöst, men den forne munken Klaus,
hvilken från att hafva varit Luthers motståndare blef dennes
ifrigare bekännare, fick ett allt större förtroende. Genom sin
reformationsifver var säkerligen också biskop Jöns Bosson i
Växjö en man efter Normans sinne.
Men »superattendenten» hade under sina visitationsresor
äfven ett annat uppdrag, som säkerligen låg konungen vida
mer om hjärtat. Nu skulle man nämligen gripa sig an med
indragningen af kyrkornas lösa ägendom, i synnerhet återstoden
af deras silfver. Kyrkorna fingo behålla endast hvad som
ansågs oundgängligen nödvändigt för gudstjänsten och
sakramentsutdelningen efter luthersk ordning. Sålunda
kvarlämnades vanligen en större kalk med patén för altarbordet och
en mindre kalk för »socknebud»; flerestädes fingo äfven
bönderna »för sina brudar» behålla en silfverkrona, dock mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0347.html
