Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Georg Normans förvaltning af kyrkoärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i svensk öfversättning fullständigt under året 1540. Under
året 1541 utgåfvos det gamla testamentets apokryfiska böcker
samt en reviderad upplaga af det nya testamentet. Hela
bibelverket blef då utgifvet i ett stort, läderinfattadt
folioband, prydt med bilder efter den tidens smak. Det kunde
då föräras till konungen (se illustr. sid. 179), hvilken
förordnade, att det skulle som gåfva lämnas till hvarje församling
i riket. I allmänhet är Luthers 1534 utkomna
bibelöfversättning följd, men man finner, att de svenske uttolkarne därmed
äfven jämfört den hebreiska grundtexten samt den gamla
grekiska öfversättningen.
En i Normans kyrkoförvaltning tillämnad åtgärd af stor
vikt var stiftens sönderdelning, hvilken flerstädes var af
behofvet påkallad; den blef emellertid först längre fram delvis
genomförd. Meningen var att dela det stora ärkestiftet, till
hvilket då hela Norrland hörde, i tre stift med hufvudorterna
Uppsala, Stockholm och Gäfle. Linköpings stift var äfven
oformligt stort, enär det innefattade utom Östergötland äfven
det nordliga och östra Småland jämte Öland; äfven detta
ville man dela i tre stift med hufvudorterna Linköping,
Jönköping och Kalmar. Äfven för Strängnäs, Västerås och
Åbo stift blef en sådan delning ifrågasatt. Uppenbart var
med denna plan förbunden en tanke på nedsättande af
biskopsämbetets betydenhet genom dess fördelning mellan flere
deltagare med ringare områden.
Den ådagalagda omsorgen om undervisningsväsendet
utgör den vackraste sidan hos denna kyrkoförvaltning. En
påstötning i sådant syfte hade de tyska reformatorerna gifvit,
sedan de rekommenderat Norman. »Hvad är väl», skref till
konungen Luther, »som mera pryder konungar eller ock är
dem mera nödigt, än att desamme antingen äro af naturen
begåfvade med större förstånd och klokhet än andra eller uti
boklige konster förfarne, på det de icke må nödgas att alltid
se med andras ögon eller tilltro sig andras meningar. Kristus,
som hafver i E. K. M. begynt sitt verk, fullborde det med
stor förkofring, att också öfver hela riket, synnerligen vid
domkyrkorna, skolor må anläggas och inrättas, hvarest
ynglingar kunna blifva underviste så till församlingarnas tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
