Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utrikespolitik. Konungamötet i Brömsebro. Franska förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den svenska. Ville därför de danske se uppå det, som
kunde lända till god naboskap och vänskap, så skulle det
ingen nöd hafva på den andra sidan. — Därmed drogo de
danske gästerna hädan.
Följande morgon kommo de danske trumpetarne och
spelmännen till det svenska lägret, där de läto höra sig och
undfingo vackra föräringar. Ett par dagar därefter bröt konung
Gustaf upp och drog till sin i närheten belägna ägendom
Värnanäs, där drottning Margareta med hoffruntimret
uppehöll sig. Efter att där hafva dröjt något, återvände han till
Kalmar.
Den sedermera uppsatta freds- och förbundstraktaten
ingicks icke på »evig» tid, utan på 50 år (den kom icke att
hållas ens hälften så lång tid). Intetdera riket skulle bistå
det andras hemliga eller uppenbara fiender, utan hellre dem
med högsta allvar öfverfalla och antasta. Om några personer
uti det ena eller andra riket till uppror, tvedräkt och obestånd
uppväcka eller eljest med något ofog, bekymmer och förtret
bedröfva eller besvära, så skulle hvartdera af de förbundna
rikena lämna hjälp och undsättning åt det andra. Danmark
skulle i sådan händelse bistå Sverige med 800 man, Norge
med 200; likaledes skulle Sverige med 800 man bistå
Danmark. Särskildt gafs löfte om ömsesidig undsättning, för den
händelse Sverige blefve angripet i Finland eller Danmark i
Holstein. Intetdera riket skulle ingå något slags förlikning
eller fördrag med »herr Kristian, fordom konung i Danmark,
hans anhängare och förvandter». Om några af det ena rikets
undersåtar skulle »sig emot deras rätte konung eller
efterkommande konungar ohörsamlige, upproriske eller motvillige
uppsätta», så vore de andra rikena förpliktade att »sådant
upproriskt, gensträvigt och egenvilligt sällskap afvärja och straffa
och deras herre och konung all ohörsamhet till underdånig
och tillhörig hörsamhet skaffa». — Sistnämnda punkt hade
tydligen närmast afseende på det upproriska Småland, mot
hvilket konung Gustaf redan nu såg sig om efter utländsk
hjälp.
I följd af det spända förhållande, hvari de båda förbundna
rikena stodo till kejsaren, voro de hänvisade till förbindelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
