Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackes krigsförklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständligt de begångna våldsdåden och tillade bannande: »Så
förundrar oss icke litet, dannemän, att I efterlåte och tillstädje,
det sådana skogstjufvar och förrädeligt parti där hos eder
vanka och uppehållas skola, synnerligen efter de mångfaldiga
åtvarningar och besvärelser vi eder tillförene uti egen
person så ock skriftligen och genom våra befallningsmän tidt
och ofta hafva göra låtit, att I eder för en slik förrädareskap
vakta och varna skulle. — Och gifver det oss icke ringa
besväringar eller omtankar, att I fattige män sådant icke
besinna och betänka kunne eller vele, utan se igenom fingeren
och kunna lida, att så sker. Det vi oss dock eder till det
minsta icke försett hade eller förmodat. Känne Gud, vi hafva
hvarken håg eller vilja att örliga eller vara i någon träta och
buller med eder, hvar vi eljest någorlunda kunna njuta’t
och blifva för eder till freds». Ville de då nödvändigt pröfva
sitt stridsmod, bad han dem att åtminstone däråt gifva en
bättre riktning. »Så», skref han, »synes oss rådeligt vara,
och vore mycket godt värdt, att I eller de, som hafva så
stor lust och vilje till att kriga och slås här inbördes, ville
understundom vara tillstädes, där riksens hätske utländske
fiender förhanden vore. Där finge I utan tvifvel nog släcka
eder lusta till att slåss och parlamenta. Men när sådant på
färde är, då höres än icke stor mandom eller förskräckelse af
eder; utan där I kunne mörda och slå våra tjänare och dem,
som rödklädde äro, där finnes en part af eder ganska villige
och redobogne till; hvilket Gud känne, oss fast tungt och
besvärligt är, att vi uti så måtto alltid med eder skola att
beställa hafva».
Lidelserna voro emellertid alltför uppjagade för att
kunna stillas med goda ord. Kriget hade på vanligt
upprorsvis blifvit förklaradt och måste nu föras. Detta insåg konungen
till fullo. Samma dag, som han utfärdade sitt förmaningsbref
till den småländska allmogen, skref han äfven till Thure
Trolle och lade visserligen denne på hjärtat att med
förmaningar söka uträtta hvad uträttas kunde, men meddelade
tillika, att östgötafrälset beordrats att bryta upp för att »gå
skogsledes efter samma hop» samt påbjöd tillika, att frälset i
Småland skulle skyndsamt hålla sig färdigt, att man »denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
