Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Siggessons stora tåg mot Dacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen, tämligen rådvill, gifvit svar i ett bref till Abraham
Lejonhufvud. »Så gjordes», skref han, »sådana besväringar
föga behof, efter han och alla väl veta, att folket skall ju
hafva bärning, alldenstund de äro komne oss till tröst och
undsättning. Därför må de gode män väl låta tinga med
allmogen om gärder både för de danske och sig själfve. Men
hvar allmogen ville då ingalunda med godo utgöra sådana
kostgärder folket till uppehälle, då veta vi ingen annan råd, än att
de må taga till, ehvar de fetalie och nödtorfter öfverkomma
kunna, förty folket kan ju icke svälta». Slutet blef, att det
danska hjälpmanskapet inom kort fick återvända hem. Då
den lilla truppen inkommit inom Göinge härads gräns,
öfverfölls den af skånska och väl äfven småländska bönder, led en
manspillan af 100 man och förlorade allt det byte, som tagits
i Småland.
Lars Siggesson framryckte emellertid med mycken
försiktighet till Växjö; en afdelning rytteri sändes under tåget
alltid i förväg för att kunskapa. Om hans ankomst dit var
konungen underrättad, så att bud dem emellan måtte på något
sätt letat sig fram och således äfven herr Lars kunnat få
kännedom om den, ej minst för honom själf, farliga ställningen.
I en tjock skog nära Växjö höll han med 400 ryttare och
500 hakeskyttar en strid mot Dackes hufvudstyrka. Om denna
strids förlopp tiga krönikorna, lika väl som om
förföljelsedådet mot Laurentius Andreæ. Att den varit hård, kan nog
tagas för gifvet, då bondehärens sämre beväpning ersattes af
öfverlägsenheten i antal, af stridsplatsens större lämplighet,
af bättre lokalkännedom och helt säkert äfven af anförarens
skicklighet, äfven om denne själf ej personligen tagit del i
striden.
Den omtänksamme Lars Siggesson tog sig väl till vara
för att sätta allt på spel i en fortsatt kamp, som lätt kunde
hafva ändats med ett obotligt nederlag. Han öppnade i
stället underhandling med Dacke, hvilket väl ej torde varit någon
lätt sak, då denne tvifvelsutan väl kände sin egen öfverlägsna
ställning samt konungens och den kungliga härens betryck.
Då Tegel påstår, att »Dacke och hans anhang besinnade deras
oråd och den stora skada, som de allaredo bekommit hade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
