Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herremannabedrifter och fogdemeriter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heter det, »i förliden vinter slå samme bonde ihjäl hemma
på bondens ägor, för det han ville hjälpa sin hund, när herr
Bengts mjölhundar ville rifva hans hund ihjäl. Och visste
förenämnde bonde såväl som hans grannar sig ingen fred
för honom hvarken på åker, äng eller någorstädes». Som
man ser, voro lifegenskapens seder och vanor icke långt
borta.
Herr Bengt blef väl straffad, men näppeligen i den
omfattning han förtjänade. I riksens råd måtte ej konung Gustaf
velat hafva honom kvar, ty vid nästföljande riksdag nämnes
han bland meniga frälset. I »sakfall», troligen för »fyra
mandråp, dem han och hans tjänare efter hans tillskyndan
bedrifvit», fick herr Bengt gifva de fyra gårdarne Bränna,
Kjuleby, Blackstad och Ekeby; men det omtalas icke, att hans
öfriga våldsgärningar blefvo belagda med någon bot, troligen
blefvo de väl ändå det. Att han icke hörde till undantagen,
därom vittna de under uppresningstiden från alla håll starkt
och bittert ljudande klagomålen öfver herremännens öfvervåld
och det hos allmogen djupt ingrodda hatet mot dem, som
»rödklädde voro».
»Dock förnimme vi väl», heter det i konungens
stadfästelsebref på stilleståndet med Dacke, »att många klagomål
hafva varit föregifna utöfver fogdarne och frälset, dem oss
icke hafva varit veterligt förrän nu i detta buller.» Då
således de förfördelades klagomål undertryckts, ända tills de i
uppresning gåfvo sig luft, låter ursäkten nästan som en
själfanklagelse. Genom hårdhet, snikenhet och hvarjehanda
prejerier hade en mängd fogdar gjort sig förhatliga. Då
klagomålen däröfver blefvo för starka, förflyttades fogden till någon
annan ort, där han var tåld eller åtminstone tills vidare okänd.
Så gick det med Lars Pedersson, hvilken genom sina
förföljelser drifvit Thord riddare att ansluta sig till uppresningen
och, såsom konungen medgaf, »i mång måtto handlat fast för
strängt». Då invånarne i Finvedshäradena klagade öfver, att
de misshandlades af Jöran Jönsson, som både förut och
efteråt hade Kronobergs slott om hand, hade konungen »ej
tillförene kunnat tro, att så i sanning hade varit», och lofvade
att skicka dem en annan. En fogde varnades att ej pressa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
