Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustningar och nytt fredsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Danmark», skref han, »tillbjuder sig till en dagtingan
mellan oss och de småländingar och råder oss att låta samma
sak för allehanda orsakers skull komma till förlikning,
därutinnan vi honom icke heller kunna hafva att beskylla. Dock
hafver han skrifvit de småländingar till, och länder all hans
proposition hädan, liksom han och de danske ville draga
samma allmoge ifrån oss och till sig, ändock brefvet är väl
ställdt, liksom det hade något sken. Men när man ser det
klarligen eller med ljus an, då finnes där någon annan grund».
Själfva den danska truppsändningen föreföll honom misstänkt.
»Är fördenskull», skref han, »högeligen af nöden, käre herr
Gustaf, att man ser sig väl före med samma främmande
knektar, det icke någon annan grund än den, som är god,
därunder vara måtte, och att I icke låten dem komma för
starke in uppå Älfsborg, förrän vi yttermera måge förveta oss
med dem. Förty världen är uppå denna tid så sjelsind och
full med svek, att man aldrig tager sig för väl till vara».
Liksom helt visst detta bref förmådde konungen att ännu en
gång bekräfta stilleståndet och genom förnyad inbjudning
söka locka Dacke till sig i Stockholm, så har det sannolikt
äfven mäktigt bidragit att framkalla beslutet om skyndsamt
återupptagande af fientligheterna.
Hos flere småfurstar i norra Tyskland hade konung
Gustaf begärt och erhållit värfningsrätt. Dit afsändes tidigt
den i hans tjänst antagne lifländske ryttmästaren Otto
Glasenap för att leda värfningarna. Konrad von Pyhy, som
fortfarande uppehöll sig i Tyskland, hade ej i uppdrag endast
att studera den politiska ställningen; han skulle äfven
därstädes med sitt inflytande och med de till hans förfogande
ställda pänningemedlen skaffa åt konungen dugligt krigsfolk.
Denna värfning, hvilken måste hafva kostat stora summor,
lyckades så väl, att ej mindre än 10 fänikor knektar (åtminstone
5,000 man) under vinterns lopp inkommo i Sverige. Med två
fänikor tyskt krigsfolk hade konungen redan förut förstärkt
trupperna i Östergötland; därtill torde äfven hafva kommit en
del af det utländska manskap, som samlats i Stockholm. En
stor del af de värfvade tyska trupperna mottogos i Kalmar
och fördes därifrån likaledes till hären i Östergötland. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>