Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustningar och nytt fredsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhandling begärdes. Han bröt då genast upp och lägrade sig med
1,000 man vid Skälby utanför Kalmar. Dit inbjöd han
Germund Svensson att komma, dock ej med starkare följe än 7
personer, samt gaf tillika några aktade bönder som gisslan
för dennes säkerhet. Germund efterkom genast inbjudningen
och begaf sig till lägret, åtföljd af borgmästaren i Kalmar
och två andra. Han tillsporde Dacke, i hvilken förtröstan
denne hade kunnat drista sig till ett sådant obestånd. Dacke
svarade, att kejsaren, hertig Albrekt, Berndt von Mehlen och
flere andra tillskrifvit honom, att de till våren skulle sända
honom till hjälp en stor mängd krigsfolk. Måhända var det
Dackes afsikt att skrämma Germund till underkastelse eller
locka honom till affall, men intetdera lyckades. Dacke
ämnade då redan under vintern afskära tillförseln till Kalmar
slott för att sedan lättare betvinga detsamma. Under skydd
af dagtingan drog han öfver till Öland, där han höll ting och
tillsatte fogdar; då kom man med lätthet där öfverens, att Ölands
bidrag till bespisningen af Kalmar skulle upphöra. Samma
anordning vidtogs i Södra Möre, dit Dacke därefter begaf sig.
I Tjust och Tuna härader vid östgötagränsen
sammandrogs under tiden en annan här under befäl af Erik Larsson.
Uti det inre af Östergötland i Hofs län sökte Thord riddare
samtidigt få ihop en styrka af 200 man, hvarigenom en stor
öfverraskning bereddes det därvarande krigsbefälet.
Konung Gustaf sammankallade nu ett rådsmöte i Örebro,
där han själf befann sig den 20 januari. Han framställde
här nödvändigheten att genast börja striden å nyo och med
all makts uppbjudande söka redan under vintern kväfva
uppresningen. Som skäl därtill framhölls först och främst, att
»de upproriske småländningar tagit sig före att söka med
deras saker in till konungen af Danmark och platt förgätit,
hvad de genom dagtingan lofvat och tillsagt hade». Som
stöd för denna farhåga åberopades Dackes bref samt
skrifvelser, som ingått från konung Kristian. »Så vore
befinnandes», hette det, »att de samma småländingar hafva sig
uppenbarligen i Danmark förnimma låtit, att de alla deras förmente
bruklige friheter vilja hafva igen, därutaf hvar och en väl
märka må, hurulunda samma de småländingar mot kongl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
