Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens återuppblossande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med stor svårighet lyckades han slå sig igenom och flydde
sedan med ilande fart tillbaka till slottet. De förföljande stodo
liktidigt med honom vid vindbryggan, så att han med knapp
nöd kunde låta slå porten igen efter sig och hålla dem
utanför. De två kanonerna och tio hästar måste han lämna i
sticket. Bönderna befäste sig därefter på holmen, där de
genom uppförda bålverk skyddade sig för slottets grofva
kanoner och inneslöto detsamma därefter så fullständigt, att ingen
slapp hvarken in eller ut. Genom att afskära tillgången till
vatten och lifsförnödenheter bragte de herr Svante i en sådan
belägenhet, att han icke syntes hafva någon annan utväg än
att slutligen gifva sig.
Räddningen kom emellertid från ett håll, där den
säkerligen minst var väntad. Erik Larsson hade visat sig vara den
skickligaste af Dackes underbefälhafvare; men antingen han
insåg omöjligheten af uppresningens slutliga framgång och
därför i tid ville draga sig ur spelet, eller ock
tjusningsmakten af Svante Stures namn och person på honom verkade
med en bedårande kraft — alltnog, han släppte frivilligt sitt
redan vunna öfvertag. Han erbjöd dagtingan, och ett
stillestånd på en månads tid ingicks; de tagna kanonerna och
hästarne återlämnades, hvarjämte fri tillgång till färskt vatten
och lifsmedel medgafs. I ett enskildt samtal med Svante
Sture erbjöd han sig att träda i konungens tjänst, om herr
Svante ville gifva honom lejd samt svara för hans säkerhet
till lif och gods. Svante Sture ingick med glädje på detta
förslag, hvarefter belägringen upphäfdes och bondehären
hemförlofvades. Måhända föranleddes denna utgång af Johan
Thuressons annalkande med frälsehären, ehuru visserligen slottet
bort kunna vara eröfradt, om man med rätt allvar drifvit
belägringen.
Om Erik Larsson handlat af ädelmod, af försiktighet eller
af egennytta — alla tre bevekelsegrunderna kunna för öfrigt
hafva samverkat — alltnog, handlingssättet blef
fördärfbringande för hans följesmän och till ringa båtnad för honom själf.
Den hemförlofvade bondehären drog sig skyndsamt tillbaka
från Stegeborgs närhet, utom 150 man, hvilka Erik Larsson
synes hafva kvarhållit till sin betäckning. Sedan Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
