- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
419

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalkarlsfänikan och legoknektarne - Dackefejdens utslocknande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I sin härafdelning fick Gustaf Olofsson en stor mängd
både tyska och danska knektar att göra med. Mer än en
gång meddelade han sina bekymmer till konungen, hvilken
svarade efter omständigheterna. »Ingen vill låta sig vårda
hvarken med knektar eller med något annat, utan vi skole ju
alltid själfve beställa det», klagade han en gång.

*


Dackefejdens utslocknande.



Från Östgötaslätten drog sig Dacke till Kinds härad, där
han i det skogiga landet mellan sjöarne Åsunden och Sommen
intog en skyddad ställning och stod i nära förbindelse med
sina anhängare i det nordöstra Småland. Sinnena voro i
lidelsefull jäsning. Den i Östergötland med seger ändade
kampen hade betydligt höjt modet hos Dackes öppna och
hemliga medhållare, men å andra sidan hade den lidna
förlusten och de kungliga stridskrafternas oupphörliga tillväxt
lagt i dagen, att en ödesdiger fortsättning af kampen förestod.
Från predikstolarne ljödo det ingrodda hatets upphetsande
ord, i synnerhet där Dacke hade öfverhanden och kunde lämna
skydd. Kyrkoherden Simon i Sand utropade under en
predikan: »Jag skall mässa i dag och ropa hämnd i himmelen
öfver den omilde konungen och hans afföda och alla de hans
tjänare äro. Gören så I, både män och kvinnor, hvar vid
sitt namn, och I alle, som hämnd ropa kunnen, att han måtte
få ett nederfaJl och aldrig sig mer uppresa».

Emellertid afgick på konungens uppdrag Svante Sture,
ledsagad af en truppstyrka af 2,000 man, till Tjust och
angränsande härad för att därstädes med allmogen hålla ting
och räfst. Han kunde med mildhet vinna hjärtan, och hvar
han drog fram, föllo bönderna honom vänligen bi. De
lofvade lydnad, begärde nåd och sade sig ej mer vilja falla
ifrån honom. Från Tunalän, som mest förbrutit sig,
skickades till honom sändemän, som å menighetens vägnar lofvade
konungen trohet. »Vi se», lära de hafva yttrat, »att
rättvisan är på den sidan, där I ären, herr Svante; Dacke har
bedragit oss, vi vilje falla tillbaka till konung Gustaf och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free