- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
426

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens utslocknande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oro. Därtill kommo andra, än svårare bekymmer, som ökade
deras missmod och förmörkade deras utsikter. Småland,
hvilket tycktes bragt till det yttersta, befanns hafva ett starkt
försvar just i sin fattigdom. De kungliga trupperna ledo nöd
i det utblottade landet, som äfven under bättre förhållanden
omöjligen skulle kunnat underhålla en sådan mängd krigsfolk.
Landets befolkning däremot, van vid umbäranden, tog sig
alltid fram i sitt armod, och det hårda behandlingssättet hade
medfört mindre en förlamande skäck än en stigande
förbittring, som blef alltmera farlig. De utländska legotrupperna,
som genom tilltagande själfsvåld gjorde mycket bryderi för
sitt eget befäl, hade fått stor fruktan för »de galne bönderna»
och ville ogärna föras in i deras farliga skogar. På alla håll,
ej minst vid östgötagränsen, hölls uppresningen fortfarande
vid lif trots de kungliges öfvermakt och oaktadt Dacke ej
mer hördes af.

Hufvudstyrkan hade, troligen öfver Hvetlanda, närmat
sig Växjö och förenat sig med Gustaf Olofsson. Det blef
här starkt fråga om att vända tillbaka. De tyska knektarne
jublade däröfver och fägnade sig åt hoppet att återkomma
till det välmående Östergötland, hvilket de kallade det
förlofvade landet; Småland hade de fått mer än nog af.
Konungen själf började finna, att han med det myckna dyrlegda
krigsfolket ådrog sig oerhörda utgifter, utan att något synnerligt
uträtta, och att man här ej med skräckmedel kunde
återupprätta ett ordnadt tillstånd; han såg sina tillgångar försinade,
var trött på kampen och längtade efter fred. Lars Siggesson
och Johan Thuresson fingo därför med bönderna i Konga,
Aspeland och flera andra härad ingå en vapenhvila, hvilken
den 30 april afslöts i Tollstorp nära Växjö. Bönderna
lofvade att erlägga sina skatter, och benådning tillförsäkrades
åt dem, som återlämnade hvad de röfvat. Gustaf Olofsson
drog därpå till Södra Möre, som ej var inbegripet i
stilleståndet, och sköflade detta och andra härad.

De kungliga trupperna från andra landskap fingo nu
utrymma Småland, och de utländska knektarne hemskickades.
Före stilleståndets afslutande hade det svenska krigsfolket fått
uppbrottsorder, och hufvudstyrkan var redan till stor del på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:21:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vasa400/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free