Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningen med Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlade något hårdt i saken med dem, som fri dagtingan tagit
hade, och emot lofven och löfte läto antasta några och föra
till Jönköping, där de afrättade blefvo». Peder skrifvare
fruktade, att man ämnade bryta det honom gifna benådningslöftet,
sedan han väl fullgjort den förrädartjänst, med hvilken
han köpt detsamma. Likaså var äfven fallet med Peder Skegge.
De rymde därför åter till skogen samt gåfvo sig in i Östra
och Uppvidinge härader, där de ånyo satte uppresningen i
gång. Efter förtviflad kamp blefvo upprorsmännen till största
delen nedgjorda af fogden Nils Pedersson, hvilken förstärkt
sina knektar med den uppbådade bofasta befolkningen.
Måhända skulle man till detta efterspel bättre kunna hänföra det
i folkminnet bevarade Holmaslaget. Peder Skegge tillfångatogs
och blef inför tingsmenigheten i Lenhofda afrättad;
tretton andra undergingo samma öde i Kalmar. Peder skrifvare,
som då undkom, blef inom kort gripen och fördes till Stockholm,
där han »fick sin förtjänta förrädarlön» och steglades
på Brunkeberg.
En af Dackes medhjälpare, kanske den slugaste af dem
alla, lefde emellertid ännu, hade blifvit försäkrad om
benådning och aktade sig väl att gifva någon anledning till detta
löftes återtagande. Konungen menade emellertid, att man ej
kunde hafva någon ro, så länge Jöns verkmästare vore vid
lif. Fogden, som gifvit den fruktade upprorsmannen lejd, blef
afsatt, alldenstund han »lät Jöns verkmästare hafva sitt fria
pass och villkor där i häradet, så att han icke tör tala honom
ett ord till, utan låter honom tilläfventyrs bruka och bedrifva
all den skalkhet han vill». Konungens män fingo tillsägelse
»hålla råd, huru man bäst och lämpligast kunde blifva af
med Jöns verkmästare och alla hans rotar»; man borde till
våren skicka dem upp till Stockholm, »eller ock man kunde
finna råd att slå halsen sönder på dem». Kort därefter blef
Jöns verkmästare gripen, utan någon hänsyn till den gifna
lejden, hölls i järnbojor fängslad på Kalmar slott och blef
slutligen i början af år 1545 afrättad i Stockholm. Peder Djup
synes bland Dackes befälhafvare varit den ende, som lyckades
att med lifvet behålla sig kvar i konungens tjänst.
För de präster, som uppenbart understödt uppresningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
