Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningen med Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägenheten, och att I ju så lage och skicke eder, att vi
behålle en trogen och välvillig allmoge, som allerstörsta makt
uppå ligger, synnerligen nu på denna tid».
För den nöd, som allmogen under pågående missväxt
led, visade han sitt deltagande, äfven då han med förebråelse
framhöll, att den till ej ringa del var själfförvållad. »Så känne
Gud», skref han till Västra härads menighet, »det I så
svårligen utödde ären och så ganska litet sått hafven, är oss
högeligen emot. Så gifve vi eder det själfve uti betänkande, hvem
sådant mest vållat hafver. Där I och flere de dannemän i
Småland hade lydt våra skrifvelser och trogna förmaningar
efter och blifvit hemma sittandes, aktandes edert bo och
bohag, och sått eder åker, som dannemän pläga, item huggit
så många svedjeland i år, som I hafven tillhulpit att hugga
bråtar, då hade I och de icke haft så stor nöd för kakorna
hos eder, som nu tilläfventyrs sker». Särskildt drog han
försorg om, att man icke skulle uppstegra priset på den
spannmål, som från Kalmar tillhandahölls allmogen.
Striden hade emellertid hufvudsakligen förts mot »Dackes
sällskap», d. v. s. den fredlösa befolkning, som uppehöll sig
i skogarne, och hvilken numera den bofasta allmogen ej längre
ville kännas vid. Därtill bidrog i ej ringa mån den erfarenhet
konungen gjort af det dyrlegda utländska krigsfolket, hvars
skrytsamma öfvermod fick en så eftertrycklig tillrättavisning
af de »galna bönderna». Han fann, att han ej behöfde
med dryg pänninguppoffring införskrifva soldatämnen från
utlandet, då han hade minst lika goda för vida billigare pris
här hemma. Redan dalkarlsfänikan gaf i det hänseendet goda
lärdomar; den gjorde både vid Mjölby och vid Åsunden vida
bättre tjänst än de utländske knektarne. Konungen måtte
med än så stor ovilja hafva betraktat de småländske
upprorsmännen, men deras krigsduglighet, manstukt, härdighet och
oförskäckta mod kunde han ej undgå att erkänna; som goda
skyttar voro de för honom bekanta redan på grefvefejdens
tid. Sådant folk fann han sig behöfva vid den ofredade
gränsen mot Ryssland; han hade gifvit en antydning därom
redan vid upprors fejdens början.
Till en början bjöd det väl konungen emot att taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
