Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konrad von Pyhys fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han höll efter bästa förmåga god min och mottog de båda
furstarne gästfritt, om än ej utan förlägenhet. Han skilde sig
från dem på det sättet, att hertigen försäkrades om en
pension af 500 gyllen om året och rhengrefven fick i uppdrag
att föra de värfvade knektarne som hjälptrupper till konungen
af Frankrike. Samtidigt hade anländt det franska sändebudet
Richer, hvilken till konungen öfverlämnade den af Pyhy
medförda S:t Mikaelsorden — den första dylika »utmärkelse»,
som af svensk konung erhållits — samt å den artige konung
Frans’ vägnar anhöll om ursäkt därför, att den icke blifvit
öfversänd af en särskild fransk beskickning. Under det
samtal, som vid detta tillfälle fördes, måtte konung Gustaf hafva
fått veta åtskilligt, som ej var honom synnerligen angenämt
att höra.
Omedelbart efter det franska sändebudets audiens
ställdes Konrad von Pyhy till rätta. Förhöret hölls i närvaro af
hans hustru, svåger samt flera svenska och tyska herrar. Det
upplystes, att han utöfver de åt honom anslagna medlen hade
i utlandet upplånat nära 38,000 daler, hvilken till stor del
förskringrats, samt att han till redovisningens försvårande
oupphörligt ombytt skrifvare, »så att konungen ingen rättelse skulle
kunna hafva». Riksrådet Knut Andersson, som vid
beskickningen medföljt, klagade, att han hvarken till förtäring eller
annat fått någon den minsta del af denna summa, utan för
egen nödtorft måst pantsätta sin guldkedja. Men kanslern
hade under resan »banqvetterat» med slösande prakt; han
hade »låtit öfverdraga sitt gemak med tapeter och i kyrkan
breda täcke för sig; framför och bakefter hade han haft
hakeskyttar och drabanter». Vidare framhöllos de misstänkta
underhandlingarna, de uraktlåtna redogörelserna, det oredliga
förfarandet i Bremen, trasslet med legotrupperna, samt ej minst,
att han »skyndat den franske legat Richer ifrån sig in oss på
halsen, ändock han väl visste, det vi ingen grund eller
besked, hvarken skriftlig eller muntlig, ifrån honom bekommit
hade». I allt detta fann konungen sin kansler hafva visat en
straffvärd själfrådighet — »summarum», heter det, »i alla
handlingar oss platt föraktat, liksom han ingen herre öfver
sig haft hade».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
