Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergverken och grufdriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bestod däri, att man genom en enda smältningsprocess
fick fram smidigt järn, hvilket höggs i smärre stycken, hvaraf
enligt konungens förordning 27, högst 29 skulle gå på ett
lispund. Det utfördes i fat, som innehöllo 20 lispund hvart.
En last osmundsjärn värderades i 1555 års taxa till 126 mark,
således 10½ mark (ungefär 12 kronor) fatet. De inkallade
utländingarna införde »tysksmidet». En art däraf var
»rännverkssmidet», hvarigenom smidigt järn smältes direkt af
malmen på en öppen härd, utan att förut hafva gjorts till
tackjärn. De första masugnar anlades i sammanhang därmed.
En »rännare» skickades 1548 till Hällestad i Östergötland,
till det i närheten belägna Vånga äfven en masmästare och
en kolare; tillika bestämdes aflöningen för masmästaren,
uppsättare, hyttedrängar och bokare samt fastställdes priset för
en kolmila af angifven storlek.
Tackjärnsblåsningen började allt allmännare införas, och
i sammanhang därmed kom järnskatten att utgöras med
tackjärn i stället för med osmundjärn. Tackjärnets
utsmidning till stångjärn sökte konungen ifrigt befordra. Han skref
(1550) till hammarsmederna i Västerås stift, att de borde
smida bättre stångjärn, enär han i Stockholm sett, att en del
af deras stångjärn »ganska skröpligen smidt vore». En läst
stångjärn värderades till 22 mark örtug (omkr. 20 kr).
Hammarsmedjorna i Västerås stift betalte hvart elfte skeppund i
hammarskatt, hvilken 1558 höjdes till 100 skeppund årligen
för dem alla. Stålberedningen blef till konungens stora glädje
mycket förbättrad. »Vi hafve», skref han (1545), »fått enkom
gode stålsmeder, som veta och kunna göra oss det ädlaste
stål, så aldrig i Tyskland skall där bättre göras.»
Hammarbergs bergslag (vid Askersund) erhöll sina privilegier 1544;
dit hörde Glanshammars silfververk, som 1530 var belagdt
med 7 marks silfvertionde.
Hyttor och hammarsmedjor voro flerstädes inom och utom
bergslagerna i verksamhet. Kolmårdsnejden hade sin hytta
vid Hällestad och sin hammarsmedja vid Vånga.
Hammarsmedjor, af konungen anlagda, funnos vid Stockholm, Gäfle,
Nora, Motala, Fellingsbro samt flerstädes i Uppland och
Västmanland. Stockholms borgare anlade sådana vid Köping och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
