Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergverken och grufdriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedemora samt i Åkerbo härad af Västmanland.
Järnuppfordringen i Värmlands bergslag hade redan tagit sin början;
därifrån fördes för konungens räkning stångjärn till Älfsborg,
där det utskeppades. Alla dessa anläggningar omfattades af
konung Gustaf med ett lifligt intresse och han gaf gärna sina
praktiska anvisningar, äfven i småsaker. »Vi hafva förnummit»,
skref han en gång till Markus Hammarsmed, »att du aktar
taga den hammarsmedja vid Fellingsbro fast stor och häftig
före och sätta två hamrar i ett hus — likasom skulle det
vara någon domkyrka, såsom mest din sedvänja är. — Så
må du veta, att vi ingalunda vele, att du bygger så stora
domkyrkor och med sådana svåra bekostnader, efter det ligger
icke så stor makt uppå, huru godt huset är, först hammaren
är god».
Det folk, som vid grufvorna församlade sig, var ej af
bästa art och gjorde konungen åtskilliga bekymmer. Af ålder
voro där öppnade fristäder, där åtskilligt löst och liderligt folk,
dock ej gröfre brottslingar, fingo hafva sitt tillhåll. Vid
Salberget tillhöllos »lösa kvinnor, som lågo där på deras
skalkhet och onda lefverne», att till konungen erlägga en afgift
af två öre i veckan. Dryckenskapen var äfven en öfverklagad
osed; konungen såg sig om efter spiksmeder och plåtslagare,
»de där inga bierhalsar voro», och skref en gång ett
bannebref mot »de dryckesbröder vid Dannemora». Lif och
ägendom voro i bergslagsorterna osäkrare än annorstädes. Det
kunde ej annorlunda vara förhållandet, då öfverdådiga
utländingar, af ålder kallade »garpar», huserade gemensamt med
afskummet af landets infödingar, hvilka här sökte och erhöllo
fristad. Oärlighet och försnillningar gåfvo esomoftast konungen
anledning till bittra klagomål. Så undansnillades vid Sala
grufva mycket silfver och såldes i hemlighet till den
kringboende befolkningen. En dylik »silfköpare» hade på sådan
handtering vunnit en förmögenhet af 10,000 gyllen. »Han
hade», klagade konungen, »drifvit slikt ett förrädiskt silfköp
och stulit oss mera silfver ifrån, än man vet af att säga».
Likaså klagade han öfver »det förrädarestycke, som vid vår
egen hytta skedt är, att det är lagdt hårdt bly in för
silfblyet». Man vidtog därför, så godt ske kunde, åtgärder för
bättre uppsikt och kontroll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
