Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden, jordbruket och jordagodsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återbördningar, köp, förmånliga arfskiften eller på annat sätt tillägnat
sig för kronans eller sin egen räkning. Han gjorde i själfva
verket föga skillnad på dessa båda ägotitlar och förfogade
lika egenmäktigt öfver jorden, antingen den på ena eller andra
sättet kommit under hans omedelbara husbondemakt. Man
har uppgifvit den från kyrkan till kronan indragna jorden
till omkring 13,000 hemman, och den uppgiften är ändå en
af de lägst tilltagna. De jordagods, hvilka han fått i
besittning som arf och eget, räknades till minst 2,000 hemman.
Genom sitt visserligen hårdhändta, men i sina verkningar
hälsosamma sätt att sköta och förkofra de jordagods, öfver
hvilka han sålunda omedelbart förfogade, gaf han hela det
svenska jordbruket en god föresyn.
Frälsegodsen ville han, så mycket möjligt var, få
betraktade som förläningar, för hvilka skulle åt kronan utgöras
tillbörlig skatt eller ränta. Betecknande är, hvad han i det
afseendet redan 1525 skref till biskop Brask, att »det frälse är,
hafver först varit under skatt och är sedan frälst gifvet, icke
på det konungen skulle sedan intet hafva därmed göra, såsom
I skrifve, utan där skulle ske konungen tjänst före.» Den
grundsats, som han här uttalade mot kyrkan, tillämpade han
sedan med samma fog mot adeln, hvaröfver detta stånd också
i senare tid mycket beklagade sig. Särskildt noga var han
med utkräfvandet af russtjänsten som vederlag för erhållet
frälse. Han påbjöd (1548), att adelns nybyggen i
Västergötland, »hvartill de tilläfventyrs liten eller ingen rätt äga», skulle
vederkännas åt kronan; likaså förbjödos frälsemännen att
tillegna sig nybyggen på kronans allmänningar i Småland.
Därigenom blef under en följande tid tacksamheten för den
kraftiga handräckning, som han ändå åt adeln gifvit, till stor del
utplånad. Konung Gustaf betecknades då som en
»bondekonung», ja till och med som »en rätt adelsfiende», under
hvilkens tid Sveriges adel »varit så föraktad och undertryckt, att
han dem ingen adelsjurisdiktion eller härlighet hafver låtit
njuta».
Af skattehemmanens egenskap att erlägga skatt drog
konung Gustaf den slutsatsen, att äfven de ursprungligen
hörde kronan till och voro hennes förfogande underkastade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
